Dagens runda gick i botanikens tecken, det vill säga vi besåg ett antal träd och buskar, vars knoppar nästan vore utbrustna. Dock verkade det vara som i dikten, att det verkade göra ont eftersom man tycktes uppleva en viss tvekan.
Idag betittade vi trollhassel (eller var det ormhassel?), Ornäsbjörkar, Rododendron (av olika slag) samt gav lite extra intresse åt en Mispel. Denna mispel är en av de tre som finns i Sverige enligt hörsägen. De andra två finns i Botaniska trädgården i Göteborg och den tredje på Djurgården. Eftersom några av oss, trots gedigen studiebakgrund, aldrig hört talas om mispel så meddelas följande:
Mispel (Mespilus germanica) är en art i familjen rosväxter. Det är ett lövträd med bred krona och ätliga frukter. Under medeltiden hade trädet större betydelse i Syd- och Centraleuropa och i England var mispel vanlig under 1600- och 1700-talet. Idag finns intensiva odlingar bara i sydvästra Asien, till exempel i Azerbajdzjan.
Trädet är med en genomsnittlig höjd på 5 meter jämförelsevis litet. Stammens diameter är vanligen 20 till 25 centimeter (i undantagsfall 50 cm). Hos vilda former av mispel finns taggar vid nya förgreningar, men dessa saknas hos de kultiverade exemplaren. I Centraleuropa blommar trädet från maj till början av juni.
Frukterna som liknar äpplen blir mogna mellan slutet av oktober och början av november. Hos vilda former har frukten en diameter av 1,5 till 3 cm och värdet för den odlade formen är 3 till 6,5 cm (ibland 7 till 8 cm). Frost eller en längre tids lagring gör fruktköttet mindre beskt och fast och mer lämpat att äta. Den lösare konsistensen hos fruktköttet och missfärgningarna hos skalet påverkar inte lämpligheten som livsmedel. Centrum av frukten utgörs av (fyra) stora fruktkärnor.
Frukterna plockas efter första frosten och används vanligen för sylt eller gelé.
Efter denna botaniska rundvandring, där vi klart kunde konstatera att den allmänna bildningen inom botaniken var bristfällig, så gick vi avslutningsvis och kollade på Ornäsbjörkarna vid restaurang Titans. Dessa björkar brukar bli gröna cirka tre veckor före andra sorters björka enligt ledamoten Klipparen.
Väl inne i värmen och det torra klimatet, så intogs fyra raggmunk, en köttfärslimpa och en fisk (det är fortfarande Ingenjören som envisas med fisk. Har troligen något med IQ att göra).
Varför många andra akademiledamöter åt mycket morötter kan vi lämna därhän!
Denna onsdag konstaterade vi en självklarhet; nämligen att ledamöterna kan en hel del om skola, läsplattor, prao och pryo, strålbehandling och åldringsvård.
Efter detta så kom vi in på bron över Tarnfloden i södra Frankrike.
Millaubron (franska: le Viaduc de Millau) är en motorvägsbro (snedkabelbro) över Tarnflodens dalgång nära Millau i södra Frankrike. Över bron går E11 (motorväg A75). Den invigdes i december 2004. Bron konstruerades av den franske broingenjören Michel Virlogeux, i samarbete med den brittiske arkitekten Norman Foster.
Millaubron var när den byggdes världens högsta vägbro, vad avser den totala konstruktionshöjden där en av pylonerna är 343 meter hög, och världens näst högsta bro, vad avser höjd över marken nedanför med som mest 270 meter. Den är 2 460 meter lång och har sex stycken ungefär lika långa huvudspann, det längsta 342 meter.
Intill ena brofästet kan man gå upp på en höjd och få en bra utsikt över bron. (Där har undertecknad stått och glott!!)
Världens högsta bro över marken nedanför är Si Du-bron i Kina, öppnad 2009. Den är 496 meter ovanför dalgången.
Därefter kom vi in på läsk och bensin. Nu undrar naturligtvis vän av ordning hur detta kan komma sig. Jo, när dessa ledamöter var i tonåren så fanns läsken Ingo som sedemera blev Zingo.
Zingo är en svensk läskedryck. Den introducerades på 1950-talet av Apotekarnes, under namnet Ingo-läsk. Idag produceras drycken av Carlsberg.
När drycken lanserades hette den Ingo-läsk, uppkallad efter boxaren Ingemar "Ingo" Johansson. Detta namn fick drycken inte behålla speciellt länge (särskilt sedan Ingo förlorat världsmästartiteln i tungviktsboxning), och därför kom snart namnet Zingo istället. Varumärket Zingo dök upp första gången 1962.
Sedan en tid tillbaka finns nu en bensin som heter Ingo. Hette väl Jet förut om jag inte missminner mig.
Sedan blev det tal om Sandöbron och när den rasade. Och så här stod det i tidningen 2009:
Sommaren 1939 var 200 man var i färd med att bygga bron mellan Lunde och Sandö. Trävalvet syntes på långt håll och de var igång med gjutningen. Brobyggarna arbetade både dag- och nattskift för att hålla tidsplanen. På torsdagen den 31 augusti hade dagskiftet precis gått av sitt pass och klockan var tjugo i fem på eftermiddagen.
Störtade ner i älven
Ögonvittnen berättar att det hördes ett brak och att träkonstruktionen vred sig i den norra delen av bågen samtidigt som valvet höjdes, innan bron och männen som arbetade på den störtade ner i Ångermanälven. 18 man dog. När det hände fick olyckan förhållandevis lite medial uppmärksamhet eftersom andra världskriget började dagen därpå.
Ett underverk i betong
Mellan 1943 och 1964 var Sandöbron med sina 264 meter, världens största betongbro i ett spann. Bron är 42 meter hög och totalt 810 meter lång. Den ritades av Per Hellström och har bland annat fått tidningen Betongs utmärkelse för ett av världens betongunderverk.
Nu för tiden går ju E4 på den nya bron över Klockestrandssundet:
Högakustenbron, eller Vedabron som den även kallas, är en hängbro över Ångermanälven mellan Kramfors och Härnösands kommuner, i Ådalen nära Ångermanälvens mynning vid Höga kusten. Det är en vägbro för väg E4. Bron invigdes 1997.
Brons fria spann är 1 210 meter och den är 17,8 meter bred. Den segelfria höjden är 40 meter och hela brons längd är 1 867 meter. Pylonerna är 182 meter höga. Pylonerna på 182 meter var Sveriges högsta byggnadsverk (TV-master oräknade) fram till att man byggde Öresundsbron. Bron har Sveriges längsta brospann, Skandinaviens näst längsta (efter Storabältbron i Danmark), Europas tredje, och världens fjortonde.
Bron byggdes för att göra vägen kortare, den äldre sträckan via Sandöbron är 8 km längre och tillåter inte högsta bärighet för tunga fordon (BK1), fordon över 52 ton hänvisades till vägen via Bollstabruk som är ytterligare 38 km längre. Bron ingår i en ny vägsträcka längs E4 från strax norr om Härnösand i söder till Gallsätter i norr. Sträckan byggdes som bred landsväg utan plankorsningar där anslutning enbart sker vid trafikplatser. I början av 2000-talet byggdes sträckan om till mötesfri 2+1-väg. Över bron är dock vägen byggd som fyrfältsväg med två fält i varje riktning där ytterfilerna i varje riktning är smalare än normalt. Hela den nybyggda sträckan inklusive Högakustenbron är skyltad 110 km/h. Nära det norra brofästet finns en rastplats med hotell och restaurang. Där är det bra utsikt över bron. Från denna plats börjar/slutar även Höga Kustenleden som sträcker sig 128 kilometer mellan denna plats och Örnsköldsvik.
Torsdagen den 5 april 2007 stängdes bron för första gången sedan invigningen 1997. Orsaken var att kraftig storm rådde, vilket bland annat föranlett att ett fordonssläp voltat över körbanorna.
Avslutningsvis så ska vi besvara en fråga som dyker upp då och då; "Vad krävs för att man ska vara med i Onsdagsakademien"?
Egentligen finns det bara två kriterier.
1. Man ska: "Orka stiga ur sängen, befinna sig i eller utanför Gotthuset på Drottninggatan klockan 10.30 på onsdagarna.
2. Man ska:" Genom sin medverkan och eventuella kunskap tillgodose att akademien får ytterligare kunnande om både ditt och datt".
Tycker man dessutom om att ta en öl så är det ju bra, men inget tvång.
Som vanligt tillönskas eventuella läsare en god avslutning på veckan och en fröjdefull helg!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar