Att promenaden inte blev längre kan skyllas på den kraftiga nordanvind som upplevdes svepa ner med isande kraft. Vissa ledamöter, hade mot bättre vetande tagit fram sina vårjackor och detta straffade sig direkt. Det gamla ordspråket "att man ska svettas in våren och frysa in hösten", verkade inte stämma helt. För de matintresserade kan vi meddela att strömmingen (nålbreven) vann (mot bättre vetande) med 4-2 över en alldeles förträfflig köttfärslimpa med svampstuvning!!
Dagens spörsmål började med Brita Borg och Flickery Flies.
Kerstin Gunvor Borg, född 10 juni 1926 i Högalids församling i Stockholm, död 4 maj 2010 i Borgholm, var en svensk sångerska, skådespelerska och revyartist. Till hennes mest legendariska sångnummer hör Fat Mammy Brown (framfört i Knäppupp-revyn Knäppupp 3; Tillstymmelser), där hon svartsminkad och fetvadderad spelade amerikansk jazz-/gospelsångerska, tangon Banne mej från revymusikalen Funny Boy, där hon var den förföriska zigenarflickan Zamora, och Ulliga krulliga gubbar, en satirisk Dixieland-visa om hur modernt det hade blivit att gå med skägg (tre år innan Skäggen kom på TV). När Hasseåtage skrev för Knäppupp gav de henne sånger som Alla kan ju inte älska alla här i världen, Aldrig har jag sett en rak banana och Du är min tekopp. 1962 nådde hon sin höjdpunkt som revyartist med numret Die Borg, där Ramel lät henne parodiera svenska sångare som gjorde karriär på tyska ("Auf den deutsche Marknad eingeställt ist die Borg ... machen Cha-Cha-Cha mit meine Häck").
Brita Borg började sin karriär i den Söderbaserade revygruppen Vårat gäng efter att ha vunnit en sångtävling som Vecko-Revyn ordnade 1943. 1945 bildade hon sångkvartetten Flickery Flies med Allan Johansson, som hon sedan gifte sig med. 1947 började hennes långa samarbete med Povel Ramel. Hon medverkade i hans radioprogram Fyra kring en flygel och var primadonna i åtskilliga Knäppupp-revyer 1952–1962.
Från 1964 blev det flera revysäsonger hos Hagge Geigert i Uddevalla och Göteborg och en sejour på Folkan hos Kar de Mumma. På 1970-talet flyttade hon till Arvidsjaur med sin nye man, polisen Stig Salomonsson, och var efter det mest verksam som skådespelerska, bland annat för Riksteatern från 1967. Hon spelade bland annat i Riksteaterns uppsättningar av Call Me Madam (1967) Annie get your gun (1973), Oss Bröder Emellan (1983), Chicago, Cabaré Tage, Spelman på taket, Ramel riket runt, Tolvskillingsoperan, fram till Jubilarerna, en konsertturné 2001. Hos Riksteatern gjorde hon sin första rena talroll i pjäsen Sjöhästen 1978, mot Tor Isedal. En annan stor dramatisk roll var titelrollen mot Halvar Björk i tv-pjäsen Polskan och puckelryggen av Richard Hobert 1983. Borg ingick även i ensemblen till Peter Schildts uppmärksammade direktsända uppsättning för TV-teatern 1983 av Göran O Erikssons pjäs "Pariserliv" om ett litet teatersällskap under Pariskommunens dagar. Borg gestaltade Josephine Lamarre samt Parthenis.
Hon var under sina senare år bosatt i Löttorp, Högby på norra Öland.
Och sedan undrade akademin hur det var med Flickery Flies....
Gruppen bestod till en början av Brita Borg, Allan Johansson, Bengt Elmberg och Gunnar "Siljabloo" Nilson. När de började arbeta för Knäppupp ersattes de två sistnämnda av Oscar Rundqvist och Karl-Olof Finnberg. 1954 ersattes den sistnämnde av Tosse Bark, Brita Borgs kompis från Vårat gäng-tiden. Deras kännemärke var en musikaliskt säker stämsång för alt (Borg), bas (Rundqvist) och tenor/baryton (Johansson och Bark). Gruppen medverkade i de flesta Knäppupp-revyerna med sånger skrivna av Povel Ramel, men gjorde också radio- och folkparksuppträdanden och skivinspelningar med andra sånger.
Gruppen har bland annat sjungit Samba Augusta, Istanbul/Konstantinopel, Hey-bop-a-ree-bop, Fars Fabrik, The Doodelidotts, Jazz Me Blues, Gärdebylåten, Calle Schewens vals och Gå i kloster Brita!.
Efter denna musikaliska utvikning så blev det tal om skillnaden mellan reklam, samhällsupplysning och konsumentupplysning. Det alla var eniga om i akademin, var att om man betalade tillräckligt mycket så kan reklamen kallas konsumentupplysning eller samhällsinformation och skickas med i den lokala tidningen eller delas ut av posten. Då får alla som har en lapp där det står: "Ingen reklam tack", lika f-t all "reklam".
Därefter noterade akademin att en person som inträdde i salen var iklädd grön-vit halsduk. Visade sig vara en Hammarbyare som slunkit in på restaurangen. Här uppstod nu frågan hur vi hade blivit mottagna på Kvarnen iklädda IFK halsduk eller GIF dito. Om vi nu hade lyckats hitta till Kvarnen vill säga. Här rådde lite oklarheter. Men:
Kvarnen på Tjärhovsgatan är ett klassiskt bajenställe och en av de krogar som mest förknippas med Hammarby. Trots att utformningen av Kvarnen varierat genom åren har alltid bajenstämpeln suttit kvar. Kvarnen är helt enkelt en del av Hammarbykulturen och en väsentlig del av kultur- och nattlivet på Södermalm.
Sedan blev det prat om Skogskyrkogården och dess uppkomst:
Skogskyrkogården är Sveriges arkitektoniskt viktigaste begravningsplats, invigd 1920. Den ligger i stadsdelen Gamla Enskede inom Stockholms kommun. Hela anläggningen betraktas som ett av de viktigaste verken inom modern arkitektur och upptogs 1994 på Unescos världsarvslista.
Begravningsplatsen skapades 1915–1940 av arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Området var då ett tallbevuxet rullstensåsområde med några sandtag i norr. Arkitekterna utgick från naturens naturliga förutsättningar och skapade ett landskapsrum med sakral känsla med fem mindre begravningskapell, varav tre finns samlade i den sammanbyggda anläggningen Skogskrematoriet. Själva gravplatserna är till största delen ordnade i kvarter inne i tallskogen. Här finns också en minneslund och en monumental kulle, Meditationslunden, samt en urngård i det fria för placering av gravurnor. Skogskyrkogården förvaltas av kyrkogårdsförvaltningen i Stockholms kommun. Under sommarhalvåret erbjuds regelbundet guidade turer av Stockholms stadsmuseum.
Begravningsplatsen är med sina 100 000 gravplatser störst i landet, räknat i antalet gravplatser. Räknar man till ytan är den näst störst, efter Kvibergs kyrkogård. Den utgör en skiljelinje när det gäller utformning av begravningsplatser världen över. Den centrala kapellanläggningen, Skogskrematoriet, kallades av det ansvariga borgarrådet Yngve Larsson för "stadens skönaste byggnadsverk i vår generation". Området skyddas som såväl världsarv som Riksintresse för kulturmiljövård enligt svensk miljölagstiftning.
Och nu undrar naturligtvis vän av ordning hur det är med Kvibergs kyrkogård....
Kvibergs kyrkogård vid Kortedalavägen i nordöstra Göteborg, är med sina 130 hektar Sverigesstörsta och norra Europas till ytan näst största kyrkogård. Antalet gravar är 24 167. Kapaciteten är totalt 30 000 kistor och 50 000 urnor.
Avslutningsvis så samtalade vi om donationer i Uppsala av bl.a Astra och Diös. Här blev det funderingar om var Anders Diös var född och så här säger informationen:
Anders Viktor Diös, född 21 februari 1891 i Våmhus socken i Dalarna, död 18 juli 1986 i Uppsala, var en svensk byggherre och företagsledare.
Diös studerade vid Mora folkhögskola och Borås tekniska elementarskola innan han 1921 startade byggnadsfirman Anders Diös AB som med tiden skulle komma att bli en av landets största. 1925 fick han sitt första större byggprojekt i Uppsala, Vaksalaskolan, som senare kom att följas av en rad andra, främst flera ombyggnader av Domkyrkan och Uppsala slott som 1931-32 restaurerades av Diös byggnadsfirma. Han byggnadsverksamhet kom att sätta betydande spår i såväl Uppsalas som Enköpings stadsbilder
Anders Diös var kulturhistorisk intresserad och gav generösa donationer, främst till Uppsala universitet och Västmanlands-Dala nation. Hans intresse för vetenskaplig forskning, främst med riktning mot hembygden i Dalarna, belönade med flera utmärkelser. Diös var ledamot av Gustaf Adolfsakademien, Vitterhetsakademien, hedersdoktor vid Uppsala universitet och mottagare av Illis Quorum. Han var dessutom hedersledamot av Upplands fornminnesförening, Upplands hembygdsförbund och Västmanlands-Dala nation.
Anders Diös grav finns på Våmhus kyrkogård.
Idag blev det mycket om gravar och kyrkogårdar men man måste dock betänka den höga medelåldern på akademiledamöterna.
Nästa vecka ska vi försöka bli lite modernare och då närma oss 50-talet i tal och musik (eller var det vi just gjorde?)
Hur som helst, ha en, som vanligt, skön avslutning på veckan och en trevlig helg!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar