onsdag 29 april 2015

Från kärringkånk till världsutställningar

Denna onsdag har onsdagakademin promenerat och kollat in det nya bygget vid Arbetets Museum. Det ser ut att bli en intressant byggnad med många stora glasytor. Bygget vid namn Katscha blir verkligen sett spektakulärt boende vid strömmen och med utsikt mot konstverket som ser ut som en skorsten mitt ute i strömmen, mellan boendet och Arbetets museum.
Idag deltog ledamöterna Klipparen, Ingenjören, Husbilsägaren, Statistikern, Adjunkten samt undertecknad.
Väl på restaurang Titans kunde vi se att alla inte är läskunniga trots vuxen ålder, då vårt stambord, igen, var upptaget trots en klar skylt på bordet med "Reserverat".

Nåväl, vi insåg att nästa bord såg lika ut i utformningen och därför kunde inhysa samtliga ledamöter. Idag inträffade den ovanligheten att Ingenjören inte intog fisk utan kalops och därför blev det ganska jämnt fördelat; två fisk, två kalops samt två fläsk med löksås.

Därefter började funderandet, som idag började med kärringkånk (hur vi nu hamnade där innan första pilsnern?)
Kärringkånk eller Kärringbärning (på finska eukonkanto eller akankanto), är en löpsport där manliga tävlande springer bärandes en kvinnlig lagkamrat. Sporten uppstod i Sonkajärvi i Finland.
Flera typer av bärning är möjliga, kvinnan kan rida på ryggen, bäras över axeln eller bäras på "estnisk stil", där kvinnan bärs upp och ner med benen över mannens axlar, samtidigt som hon håller sig fast vid hans midja.
VM i kärringkånk hålls varje år i Sonkajärvi i Finland (där priset utgörs av kvinnans vikt i öl), men tävlingar förekommer också på flera andra ställen i världen, som Sverige, Estland och USA.
Sporten uppstod på skämt i Finland, och ska ha sina rötter i idén att män förr rusade in i en kvinnas by, lyfte upp henne och rövade bort henne. Men ju mer detta ''skämt'' blev populärare tog man in det i flera länder. Nu är sporten rätt stor och seriös.

Regler



Det korrekta estniska sättet att bära en kärring [källa behövs]
  • Banans längd ska vara 253,5 meter, och bestå av sand, asfalt, gräs och grus.
  • Banan ska ha två hinder samt en vattengrav med en meters djup.
  • Kärringen man bär kan vara ens egen, grannens, eller någon man hittat annorstädes. Hon måste dock vara 17 år fyllda.
  • Minivikten på kärringen är 49 kilo. Väger kärringen mindre måste hon tyngas ned av en ryggsäck så att hon uppnår minst 49 kg.
  • Alla deltagare måste ha roligt.
  • Om en löpare tappar sin kärring straffas ekipaget med 15 sekunders tidstillägg.
  • Bäraren får inte ha annan utrustning på sig än ett bälte. Kärringen måste ha hjälm.
  • Tävlingarna avgörs i heat med två ekipage som tävlar mot varandra samtidigt.
  • Varje deltagare ansvarar för sin egen säkerhet.
  • Pris delas ut till det snabbaste ekipaget, men också till det mest underhållande, de bäst klädda och till den starkaste bäraren.
Efter att ha sett denna bild på internet så skulle det vara extra roligt att se ledamöternas inbördes tävling i denna sport.... fast roligt kanske inte är rätt ord.....

Hur vi sedan kom in på schack och ordet patt får var och en själv räkna ut. Här var vi lite oense om man fick en halv poäng även vid patt (som vid remi) , och så här är det:
Patt är en ställning i schack där spelaren som är vid draget inte kan göra något giltigt drag men inte heller står i schack. Man får inte stå över något drag i schack och ställningen innebär därför att partiet omedelbart slutar oavgjort (remi), oavsett vilka styrkeförhållanden som för tillfället råder på brädet. Patt blir därmed ibland en räddning för en spelare som håller på att förlora ett parti.

Etymologi

Av italienska patta, "likhet"; jämför italienska far patta, "vara kvitt".
Jaha, så enkelt var det med det!!


Därefter så kom vi in på svenska nobelpristagare, eftersom vi på vägen hade passerat Hannes Alfvéns plats nere vid De Geer. Där står det att han är Norrköpings första nobelpristagare, men kanske inte den sista, enär vissa av akademins barnbarn visar goda egenskaper. :-)
Om Hannes kan man läsa:
Hannes Olof Gösta Alfvén, född 30 maj 1908 i S:t Olai församling i Norrköping, död 2 april 1995 i Djursholm, var en svensk fysiker och nobelpristagare i fysik. Alfvén var son till medicine licentiaterna Johannes Alfvén och Anna-Clara Romanus. År 1935 gifte han sig med Kerstin Erikson (1910–1992). Paret fick fem barn, Cecilia, Inger Alfvén, Gösta, Reidun och Berenike. Han är brorson till Hugo Alfvén samt kusin till Sven Romanus och Margita Alfvén.

Efter denna info så började vi fundera på hur det var med svenska nobelpristagare och det visade sig vara ganska många:

Kemi

  • 1903 - Svante Arrhenius, teorin om den elektrolytiska dissociationen
  • 1926 - The Svedberg, kolloid-kemiska undersökningar
  • 1929 - Hans von Euler-Chelpin, enzymer verksamma vid jäsning av sockerarter
  • 1948 - Arne Tiselius, undersökning av proteiner med elektrofores

Fysik

  • 1912 - Gustaf Dalén, uppfinningar
  • 1924 - Manne Siegbahn, röntgenspektrografi
  • 1970 - Hannes Alfvén, magnetohydrodynamiska vågor (Alfvénvåg)
  • 1981 - Kai Siegbahn, utvecklingen av elektronspektroskopi

Fysiologi eller medicin

  • 1911 - Allvar Gullstrand, synforskning
  • 1955 - Hugo Theorell, för rön angående oxiderande enzymer
  • 1967 - Ragnar Granit, näthinnans mekanismer vid färgseende
  • 1970 - Ulf von Euler, upptäckten av noradrenalin
  • 1981 - Torsten Wiesel, forskningsrön om hjärnans syncentrum
  • 1982 - Sune Bergström, Bengt Samuelsson, prostaglandiner
  • 2000 - Arvid Carlsson, signalöverföring i nervsystemet

Litteratur

  • 1909 - Selma Lagerlöf (invald i Svenska Akademien 1914)
  • 1916 - Verner von Heidenstam (invald i Svenska Akademien 1912)
  • 1931 - Erik Axel Karlfeldt (postumt) (invald i Svenska Akademien 1904, ständig sekreterare från 1913)
  • 1951 - Pär Lagerkvist (invald i Svenska Akademien - efter Verner von Heidenstam - 1940)
  • 1966 - Nelly Sachs (tysk judinna som fick svenskt medborgarskap 1952)
  • 1974 - Eyvind Johnson (invald i Svenska Akademien 1957), Harry Martinson (invald i Svenska Akademien 1949)
  • 2011 - Tomas Tranströmer

Fred

  • 1908 - Klas Pontus Arnoldson, instiftande av Svenska freds- och skiljedomsföreningen
  • 1921 - Hjalmar Branting, arbetet med Nationernas Förbund
  • 1930 - Nathan Söderblom, ekumeniskt arbete
  • 1961 - Dag Hammarskjöld (postumt)
  • 1982 - Alva Myrdal, arbete för nedrustning

Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

  • 1974 - Gunnar Myrdal
  • 1977 - Bertil Ohlin
Således en massa svenskar i alla fall!!


Avslutningsvis så pratade vi om världsutställningar och kom då in på den paviljong som flyttades från Sevilla till Grythyttan. Den första utställningen var i London1851 och så här ser de senaste årens världsutställningar ut:
1991 - Plovdiv, Bulgarien
1992 - Sevilla, Spanien - Exposición Universal de Sevilla 1992, La Cartuja
1992 - Genua, Italien - Genoa Expo '92
1993 - Daejeon, Sydkorea - Expo '93
1998 - Lissabon, Portugal - Expo '98
2000 - Hannover, Tyskland - Expo 2000 Hannover
2005 - Aichi, Japan - Expo 2005
2008 - Zaragoza, Spanien - Expo 2008
2010 - Shanghai, Kina - Expo 2010
2012 - Yeosu, Sydkorea - Expo 2012
2015 - Milano, Italien - Expo 2015
2020 - Dubai, Förenade Arabemiraten - Expo 2020
När man läser årtalen så hittar man ju inte någon riktig rytm i det hela utan det verkar som att om någon vill ha det, så får man det när det passar. 1992 var det tydligen två stycken.....

Nu tillönskas alla en trevlig avslutning på veckan och en trevlig Valborg samt 1:a maj!!
Nästa vecka är undertecknad pga omständigheter inte närvarande och då kommer inte heller några funderingar.

torsdag 23 april 2015

Från Valborg till Gamma

Denna onsdag deltog sex ledamöter vid promenerandet, som denna dag gick i ytterst sakta mak genom en stadsbild som håller på att spricka upp. På en vecka har hela stadsnaturen börjat grönska på grund av ett par soliga dagar. Inte heller denna onsdag kunde vi några namn på ormliknande träd och andra växter.
Naturligtvis kan man även säga att staden spricker upp på grund av alla stora gropar som grävs på allehanda gator i staden och som ställer till trafikkaos och omlagda bussrutter, vilket i sin tur leder till att undertecknads fönster blir extremt smutsiga på grund av ökad motortrafik.

Nåväl, efter att ha hasat omkring i 45 minuter så började hungern göra sig gällande hos Klipparen, Statistikern, Ingenjören, Husbilsägaren, Riksflygledaren samt undertecknad, så vi gick, som vanligt, in på restaurang Titans och beställde denna dag fyra rotmos och två fisk. När vi hunnit till efterrätten (Norrlands Guld nummer två), så inträdde i lokalen ledamoten Adjunkten som på grund av orsak inte kunnat infinna sig tidigare. Han började direkt med förrätten (Norrlands Guld nr ett).

Således började onsdagsakademins funderingar även denna onsdag med sju ledamöter närvarande, vilket i och för sig inte har någon som helst inverkan på någonting alls, eftersom vi aldrig tar några beslut, utan endast kritiskt granskande tittar på andras beslut och har (från läktaren) åsikter om dessa ibland helt förunderliga beslut som man kan ta i beslutande ställning.

Det första vi gjorde idag var att enas om att vårt land gått från sloganen "Made in Sweden" till "Made by Sweden" och att det blåser en gråkall vind över hela nyhetsflödet i media. Hade vi inte haft "Mästarnas Mästare" samt "Let´s Dance" så hade livet varit väldigt påvert. Arbetslivet förändras och det blir svårare att hitta jobb både för de som är akademiker och de som har slutat plugga långt tidigare. Ingenjören påpekade, lätt ironiskt, "att förr kunde man skicka ner någon i källaren för att sortera papper, men idag finns det inte ens någon källare att sortera i". Eller så kunde man spela pingis....

När vi kommit hit i våra funderingar så upptäckte vi att ett par av ledamöterna knappast hörde något av vårt samtal. Detta av två orsaker: hög ljudnivå på musiken, samt att hörapparaten till Ingenjören, som vanligt, låg hemma i kökslådan.

Efter att ljudet sänkts så fortsatte samtalet om den stundande högtiden Valborg. Så här skriver man om Valborg:
Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg, finlandssvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien, Slovenien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på den hedniska högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den heliga Valborg.
Valborg blev helgonförklarad den 1 maj (som sedan firades som Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med den germanska hedendomens denna dag hållna vårfester, som av den kristna övertron stämplades såsom häxförsamlingar. Särskilt trodde man att häxorna på Valborgsmässonatten mellan den 30 april och den 1 maj red på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (Brocken, den högsta spetsen av Harz, bekant bland annat genom scenen "Walpurgisnacht" i Goethes Faust), och där gjorde ofog i djävulens sällskap. För att oskadliggöra spökeriet förde man oväsen med rop, skott och horn och tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den kristna tidens förklaring av dessa till sitt ursprung hedniska vårseder. Valborgskulten, som uppstod efter hennes död år 779, kom i hög grad att handla om skydd mot häxor och onda andar.
Valborgsmässoafton infaller på solens "kvartspunkt" i solhjulet, mitt emellan vårdagjämning och midsommar, och motsvaras av det hedniska Beltaine.


Avslutningsvis så funderade vi över gammastrålning. Men här var vi  lite osäkra på alla användningsområden och historiken.... men så här står det:

Kraften hos gammastrålning har gjort dem användbara för sterilisering av medicinska instrument genom att den dödar bakterier. Den används också till att döda bakterier i mat, särskilt kött, marshmallows, paj, ägg och grönsaker för att bevara fräschören.
Tack vare deras genomträngande förmåga används gammastrålning och röntgenstrålning inom medicinen som till exempel i datortomografi och strålbehandlingar. Då strålningen är joniserande kan den förändra molekyler, särskilt DNA, vilket kan orsaka cancer.
Gammastrålar kan även användas till att behandla olika typer av cancer. I en procedur som kallas gammaknivskirurgi, riktas flera gammastrålar mot tumören i syfte att döda cancercellerna. Strålarna fokuseras från olika vinklar för att fokusera på tumören. På så sätt blir den totala absorberade energin i det behandlade området stor, medan skador på omgivande vävnad undviks.
Gammastrålning kan också användas som vapen, i form av gammabomber.

Gammastrålar upptäcktes 1900 av den franske kemisten och fysikern Paul Ulrich Villard när han studerade uran. När han arbetade på École normale i Paris med hemmagjorda instrument upptäckte han att strålarna inte böjdes av i ett magnetfält.
Ett tag trodde man att gammastrålning bestod av en okänd sorts partiklar, men den brittiske fysikern William Bragg visade 1910 att strålarna joniserade gas på liknande sätt som röntgenstrålning. Idag vet man att gammastrålning, liksom alla typer av elektromagnetisk strålning, uppvisar egenskaper av både partiklar och vågor.
1914 visade Ernest Rutherford och Edward Andrade att gammastrålning var en form av elektromagnetisk strålning genom att mäta våglängden med kristalldiffraktion. Våglängden är mycket kort; i intervallet 10-11 m till 10-14 m. Det var Rutherford som myntade ordet gammastrålning, efter att ha döpt alfa- och betastrålarna. Strålarnas natur var inte känd vid den tiden.

Efter denna fysiklektion så tillönskas alla, som vanligt, en trevlig avslutning på veckan och god helg.




onsdag 15 april 2015

Från Ormhassel till broar!

I dagens lite kortare akademirunda, på grund av ett annalkande regnmoln, deltog Statistikern, Klipparen, Husbilsägaren, Ingenjören, Adjunkten samt undertecknad. Riksflygledaren befann sig på resande fot och betittade Artemis tempel i Lykien.
Dagens runda gick i botanikens tecken, det vill säga vi besåg ett antal träd och buskar, vars knoppar nästan vore utbrustna. Dock verkade det vara som i dikten, att det verkade göra ont eftersom man tycktes uppleva en viss tvekan.
Idag betittade vi trollhassel (eller var det ormhassel?), Ornäsbjörkar, Rododendron (av olika slag) samt gav lite extra intresse åt en Mispel. Denna mispel är en av de tre som finns i Sverige enligt hörsägen. De andra två finns i Botaniska trädgården i Göteborg och den tredje på Djurgården. Eftersom några av oss, trots gedigen studiebakgrund, aldrig hört talas om mispel så meddelas följande:

Mispel (Mespilus germanica) är en art i familjen rosväxter. Det är ett lövträd med bred krona och ätliga frukter. Under medeltiden hade trädet större betydelse i Syd- och Centraleuropa och i England var mispel vanlig under 1600- och 1700-talet. Idag finns intensiva odlingar bara i sydvästra Asien, till exempel i Azerbajdzjan.
Trädet är med en genomsnittlig höjd på 5 meter jämförelsevis litet. Stammens diameter är vanligen 20 till 25 centimeter (i undantagsfall 50 cm). Hos vilda former av mispel finns taggar vid nya förgreningar, men dessa saknas hos de kultiverade exemplaren. I Centraleuropa blommar trädet från maj till början av juni.
Frukterna som liknar äpplen blir mogna mellan slutet av oktober och början av november. Hos vilda former har frukten en diameter av 1,5 till 3 cm och värdet för den odlade formen är 3 till 6,5 cm (ibland 7 till 8 cm). Frost eller en längre tids lagring gör fruktköttet mindre beskt och fast och mer lämpat att äta. Den lösare konsistensen hos fruktköttet och missfärgningarna hos skalet påverkar inte lämpligheten som livsmedel. Centrum av frukten utgörs av (fyra) stora fruktkärnor.
Frukterna plockas efter första frosten och används vanligen för sylt eller gelé.

Efter denna botaniska rundvandring, där vi klart kunde konstatera att den allmänna bildningen inom botaniken var bristfällig, så gick vi avslutningsvis och kollade på Ornäsbjörkarna vid restaurang Titans. Dessa björkar brukar bli gröna cirka tre veckor före andra sorters björka enligt ledamoten Klipparen.

Väl inne i värmen och det torra klimatet, så intogs fyra raggmunk, en köttfärslimpa och en fisk (det är fortfarande Ingenjören som envisas med fisk. Har troligen något med IQ att göra).
Varför många andra akademiledamöter åt mycket morötter kan vi lämna därhän!

Denna onsdag konstaterade vi en självklarhet; nämligen att ledamöterna kan en hel del om skola, läsplattor, prao och pryo, strålbehandling och åldringsvård.

Efter detta så kom vi in på bron över Tarnfloden i södra Frankrike.
Millaubron (franska: le Viaduc de Millau) är en motorvägsbro (snedkabelbro) över Tarnflodens dalgång nära Millau i södra Frankrike. Över bron går E11 (motorväg A75). Den invigdes i december 2004. Bron konstruerades av den franske broingenjören Michel Virlogeux, i samarbete med den brittiske arkitekten Norman Foster.
Millaubron var när den byggdes världens högsta vägbro, vad avser den totala konstruktionshöjden där en av pylonerna är 343 meter hög, och världens näst högsta bro, vad avser höjd över marken nedanför med som mest 270 meter. Den är 2 460 meter lång och har sex stycken ungefär lika långa huvudspann, det längsta 342 meter.
Intill ena brofästet kan man gå upp på en höjd och få en bra utsikt över bron. (Där har undertecknad stått och glott!!)
Världens högsta bro över marken nedanför är Si Du-bron i Kina, öppnad 2009. Den är 496 meter ovanför dalgången.
 



Därefter kom vi in på läsk och bensin. Nu undrar naturligtvis vän av ordning hur detta kan komma sig. Jo, när dessa ledamöter var i tonåren så fanns läsken Ingo som sedemera blev Zingo.
Zingo är en svensk läskedryck. Den introducerades på 1950-talet av Apotekarnes, under namnet Ingo-läsk. Idag produceras drycken av Carlsberg.
När drycken lanserades hette den Ingo-läsk, uppkallad efter boxaren Ingemar "Ingo" Johansson. Detta namn fick drycken inte behålla speciellt länge (särskilt sedan Ingo förlorat världsmästartiteln i tungviktsboxning), och därför kom snart namnet Zingo istället. Varumärket Zingo dök upp första gången 1962.
Sedan en tid tillbaka finns nu en bensin som heter Ingo. Hette väl Jet förut om jag inte missminner mig.

Sedan blev det tal om Sandöbron och när den rasade.  Och så här stod det i tidningen 2009:
Sommaren 1939 var 200 man var i färd med att bygga bron mellan Lunde och Sandö. Trävalvet syntes på långt håll och de var igång med gjutningen. Brobyggarna arbetade både dag- och nattskift för att hålla tidsplanen. På torsdagen den 31 augusti hade dagskiftet precis gått av sitt pass och klockan var tjugo i fem på eftermiddagen.
Störtade ner i älven
Ögonvittnen berättar att det hördes ett brak och att träkonstruktionen vred sig i den norra delen av bågen samtidigt som valvet höjdes, innan bron och männen som arbetade på den störtade ner i Ångermanälven. 18 man dog. När det hände fick olyckan förhållandevis lite medial uppmärksamhet eftersom andra världskriget började dagen därpå.
Ett underverk i betong
Mellan 1943 och 1964 var Sandöbron med sina 264 meter, världens största betongbro i ett spann. Bron är 42 meter hög och totalt 810 meter lång. Den ritades av Per Hellström och har bland annat fått tidningen Betongs utmärkelse för ett av världens betongunderverk.



Nu för tiden går ju E4 på den nya bron över Klockestrandssundet:
Högakustenbron, eller Vedabron som den även kallas, är en hängbro över Ångermanälven mellan Kramfors och Härnösands kommuner, i Ådalen nära Ångermanälvens mynning vid Höga kusten. Det är en vägbro för väg E4. Bron invigdes 1997.
Brons fria spann är 1 210 meter och den är 17,8 meter bred. Den segelfria höjden är 40 meter och hela brons längd är 1 867 meter. Pylonerna är 182 meter höga. Pylonerna på 182 meter var Sveriges högsta byggnadsverk (TV-master oräknade) fram till att man byggde Öresundsbron. Bron har Sveriges längsta brospann, Skandinaviens näst längsta (efter Storabältbron i Danmark), Europas tredje, och världens fjortonde.
Bron byggdes för att göra vägen kortare, den äldre sträckan via Sandöbron är 8 km längre och tillåter inte högsta bärighet för tunga fordon (BK1), fordon över 52 ton hänvisades till vägen via Bollstabruk som är ytterligare 38 km längre. Bron ingår i en ny vägsträcka längs E4 från strax norr om Härnösand i söder till Gallsätter i norr. Sträckan byggdes som bred landsväg utan plankorsningar där anslutning enbart sker vid trafikplatser. I början av 2000-talet byggdes sträckan om till mötesfri 2+1-väg. Över bron är dock vägen byggd som fyrfältsväg med två fält i varje riktning där ytterfilerna i varje riktning är smalare än normalt. Hela den nybyggda sträckan inklusive Högakustenbron är skyltad 110 km/h. Nära det norra brofästet finns en rastplats med hotell och restaurang. Där är det bra utsikt över bron. Från denna plats börjar/slutar även Höga Kustenleden som sträcker sig 128 kilometer mellan denna plats och Örnsköldsvik.
Torsdagen den 5 april 2007 stängdes bron för första gången sedan invigningen 1997. Orsaken var att kraftig storm rådde, vilket bland annat föranlett att ett fordonssläp voltat över körbanorna.



Avslutningsvis så ska vi besvara en fråga som dyker upp då och då; "Vad krävs för att man ska vara med i Onsdagsakademien"?
Egentligen finns det bara två kriterier.
1. Man ska: "Orka stiga ur sängen, befinna sig i eller utanför Gotthuset på Drottninggatan klockan 10.30 på onsdagarna.
2. Man ska:" Genom sin medverkan och eventuella kunskap tillgodose att akademien får ytterligare kunnande om både ditt och datt".

Tycker man dessutom om att ta en öl så är det ju bra, men inget tvång.

Som vanligt tillönskas eventuella läsare en god avslutning på veckan och en fröjdefull helg!!

onsdag 8 april 2015

Från Borg till Diös.

Idag har akademins promenad gått från Godishuset via Strömsparken till Olai Kyrkogata och restaurang Titans. Idag deltog ledamöterna Klipparen, Statistikern, Husbilsägaren, Adjunkten, Riksflygledaren samt undertecknad.
Att promenaden inte blev längre kan skyllas på den kraftiga nordanvind som upplevdes svepa ner med isande kraft. Vissa ledamöter, hade mot bättre vetande tagit fram sina vårjackor och detta straffade sig direkt. Det gamla ordspråket "att man ska svettas in våren och frysa in hösten", verkade inte stämma helt. För de matintresserade kan vi meddela att strömmingen (nålbreven) vann (mot bättre vetande) med 4-2 över en alldeles förträfflig köttfärslimpa med svampstuvning!!

Dagens spörsmål började med Brita Borg och Flickery Flies.
Kerstin Gunvor Borg, född 10 juni 1926 i Högalids församling i Stockholm, död 4 maj 2010 i Borgholm, var en svensk sångerska, skådespelerska och revyartist. Till hennes mest legendariska sångnummer hör Fat Mammy Brown (framfört i Knäppupp-revyn Knäppupp 3; Tillstymmelser), där hon svartsminkad och fetvadderad spelade amerikansk jazz-/gospelsångerska, tangon Banne mej från revymusikalen Funny Boy, där hon var den förföriska zigenarflickan Zamora, och Ulliga krulliga gubbar, en satirisk Dixieland-visa om hur modernt det hade blivit att gå med skägg (tre år innan Skäggen kom på TV). När Hasseåtage skrev för Knäppupp gav de henne sånger som Alla kan ju inte älska alla här i världen, Aldrig har jag sett en rak banana och Du är min tekopp. 1962 nådde hon sin höjdpunkt som revyartist med numret Die Borg, där Ramel lät henne parodiera svenska sångare som gjorde karriär på tyska ("Auf den deutsche Marknad eingeställt ist die Borg ... machen Cha-Cha-Cha mit meine Häck").
Brita Borg började sin karriär i den Söderbaserade revygruppen Vårat gäng efter att ha vunnit en sångtävling som Vecko-Revyn ordnade 1943. 1945 bildade hon sångkvartetten Flickery Flies med Allan Johansson, som hon sedan gifte sig med. 1947 började hennes långa samarbete med Povel Ramel. Hon medverkade i hans radioprogram Fyra kring en flygel och var primadonna i åtskilliga Knäppupp-revyer 1952–1962.
Från 1964 blev det flera revysäsonger hos Hagge Geigert i Uddevalla och Göteborg och en sejour på Folkan hos Kar de Mumma. På 1970-talet flyttade hon till Arvidsjaur med sin nye man, polisen Stig Salomonsson, och var efter det mest verksam som skådespelerska, bland annat för Riksteatern från 1967.  Hon spelade bland annat i Riksteaterns uppsättningar av Call Me Madam (1967) Annie get your gun (1973), Oss Bröder Emellan (1983), Chicago, Cabaré Tage, Spelman på taket, Ramel riket runt, Tolvskillingsoperan, fram till Jubilarerna, en konsertturné 2001. Hos Riksteatern gjorde hon sin första rena talroll i pjäsen Sjöhästen 1978, mot Tor Isedal. En annan stor dramatisk roll var titelrollen mot Halvar Björk i tv-pjäsen Polskan och puckelryggen av Richard Hobert 1983. Borg ingick även i ensemblen till Peter Schildts uppmärksammade direktsända uppsättning för TV-teatern 1983 av Göran O Erikssons pjäs "Pariserliv" om ett litet teatersällskap under Pariskommunens dagar. Borg gestaltade Josephine Lamarre samt Parthenis.
Hon var under sina senare år bosatt i Löttorp, Högby på norra Öland.

Och sedan undrade akademin hur det var med Flickery Flies....
Gruppen bestod till en början av Brita Borg, Allan Johansson, Bengt Elmberg och Gunnar "Siljabloo" Nilson. När de började arbeta för Knäppupp ersattes de två sistnämnda av Oscar Rundqvist och Karl-Olof Finnberg. 1954 ersattes den sistnämnde av Tosse Bark, Brita Borgs kompis från Vårat gäng-tiden. Deras kännemärke var en musikaliskt säker stämsång för alt (Borg), bas (Rundqvist) och tenor/baryton (Johansson och Bark). Gruppen medverkade i de flesta Knäppupp-revyerna med sånger skrivna av Povel Ramel, men gjorde också radio- och folkparksuppträdanden och skivinspelningar med andra sånger.
Gruppen har bland annat sjungit Samba Augusta, Istanbul/Konstantinopel, Hey-bop-a-ree-bop, Fars Fabrik, The Doodelidotts, Jazz Me Blues, Gärdebylåten, Calle Schewens vals och Gå i kloster Brita!.

Efter denna musikaliska utvikning så blev det tal om skillnaden mellan reklam, samhällsupplysning och konsumentupplysning. Det alla var eniga om i akademin, var att om man betalade tillräckligt mycket så kan reklamen kallas konsumentupplysning eller samhällsinformation och skickas med i den lokala tidningen eller delas ut av posten. Då får alla som har en lapp där det står: "Ingen reklam tack", lika f-t all "reklam".

Därefter noterade akademin att en person som inträdde i salen var iklädd grön-vit halsduk. Visade sig vara en Hammarbyare som slunkit in på restaurangen. Här uppstod nu frågan hur vi hade blivit mottagna på Kvarnen iklädda IFK halsduk eller GIF dito. Om vi nu hade lyckats hitta till Kvarnen vill säga. Här rådde lite oklarheter. Men:
Kvarnen på Tjärhovsgatan är ett klassiskt bajenställe och en av de krogar som mest förknippas med Hammarby. Trots att utformningen av Kvarnen varierat genom åren har alltid bajenstämpeln suttit kvar. Kvarnen är helt enkelt en del av Hammarbykulturen och en väsentlig del av kultur- och nattlivet på Södermalm.

Sedan blev det prat om Skogskyrkogården och dess uppkomst:
Skogskyrkogården är Sveriges arkitektoniskt viktigaste begravningsplats, invigd 1920. Den ligger i stadsdelen Gamla Enskede inom Stockholms kommun. Hela anläggningen betraktas som ett av de viktigaste verken inom modern arkitektur och upptogs 1994 på Unescos världsarvslista.
Begravningsplatsen skapades 1915–1940 av arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Området var då ett tallbevuxet rullstensåsområde med några sandtag i norr. Arkitekterna utgick från naturens naturliga förutsättningar och skapade ett landskapsrum med sakral känsla med fem mindre begravningskapell, varav tre finns samlade i den sammanbyggda anläggningen Skogskrematoriet. Själva gravplatserna är till största delen ordnade i kvarter inne i tallskogen. Här finns också en minneslund och en monumental kulle, Meditationslunden, samt en urngård i det fria för placering av gravurnor. Skogskyrkogården förvaltas av kyrkogårdsförvaltningen i Stockholms kommun. Under sommarhalvåret erbjuds regelbundet guidade turer av Stockholms stadsmuseum.
Begravningsplatsen är med sina 100 000 gravplatser störst i landet, räknat i antalet gravplatser. Räknar man till ytan är den näst störst, efter Kvibergs kyrkogård. Den utgör en skiljelinje när det gäller utformning av begravningsplatser världen över. Den centrala kapellanläggningen, Skogskrematoriet, kallades av det ansvariga borgarrådet Yngve Larsson för "stadens skönaste byggnadsverk i vår generation".  Området skyddas som såväl världsarv som Riksintresse för kulturmiljövård enligt svensk miljölagstiftning.

Och nu undrar naturligtvis vän av ordning hur det är med Kvibergs kyrkogård....
Kvibergs kyrkogård vid Kortedalavägen i nordöstra Göteborg, är med sina 130 hektar Sverigesstörsta och norra Europas till ytan näst största kyrkogård. Antalet gravar är 24 167. Kapaciteten är totalt 30 000 kistor och 50 000 urnor.

Avslutningsvis så samtalade vi om donationer i Uppsala av bl.a Astra och Diös. Här blev det funderingar om var Anders Diös var född och så här säger informationen:
Anders Viktor Diös, född 21 februari 1891 i Våmhus socken i Dalarna, död 18 juli 1986 i Uppsala, var en svensk byggherre och företagsledare.
Diös studerade vid Mora folkhögskola och Borås tekniska elementarskola innan han 1921 startade byggnadsfirman Anders Diös AB som med tiden skulle komma att bli en av landets största. 1925 fick han sitt första större byggprojekt i Uppsala, Vaksalaskolan, som senare kom att följas av en rad andra, främst flera ombyggnader av Domkyrkan och Uppsala slott som 1931-32 restaurerades av Diös byggnadsfirma. Han byggnadsverksamhet kom att sätta betydande spår i såväl Uppsalas som Enköpings stadsbilder
Anders Diös var kulturhistorisk intresserad och gav generösa donationer, främst till Uppsala universitet och Västmanlands-Dala nation. Hans intresse för vetenskaplig forskning, främst med riktning mot hembygden i Dalarna, belönade med flera utmärkelser. Diös var ledamot av Gustaf Adolfsakademien, Vitterhetsakademien, hedersdoktor vid Uppsala universitet och mottagare av Illis Quorum. Han var dessutom hedersledamot av Upplands fornminnesförening, Upplands hembygdsförbund och Västmanlands-Dala nation.
Anders Diös grav finns på Våmhus kyrkogård.

Idag blev det mycket om gravar och kyrkogårdar men man måste dock betänka den höga medelåldern på akademiledamöterna.
Nästa vecka ska vi försöka bli lite modernare och då närma oss 50-talet i tal och musik (eller var det  vi just gjorde?)
Hur som helst, ha en, som vanligt, skön avslutning på veckan och en trevlig helg!!

 









onsdag 1 april 2015

Inför påsk och första april

Idag gick vår promenad i vackert "förvårsväder" ner mot simhallen i Norrköping. Där visade det sig att man där höll på med någon sorts byggnation. Eftersom inte Klipparen var med så hade inte någon en aning om vad som skulle komma upp ur underjorden. Gjutandet av en bottenplatta var klart och ledamoten Statistikern gissade på ett bostadshus. Eftersom ingen hade någon avvikande uppfattning för dagen så får det bli så (tills Klipparen dyker upp igen).

Att sålunda ledamoten Statistikern var med idag har ni eventuellt räknat ut redan, men dessutom var ledamöterna Akademikern, Husbilsägaren, Riksflygledaren samt undertecknad med på promenaden, som tog oss i sakta mak mot restaurang Titans (som vanligt), där vårt vanliga bord var upptaget av trenne individer som visade sig jobba på Luftfartsverket och Transportstyrelsen, vilket gjorde att de fick sitta kvar!
Man måste ju visa överseende med personal som glömt att reservera vårt bord (glömska känner ledamöterna väl till).
Väl på plats och med vår mat, idag två pulled pork, två lax-och skaldjurs-gratäng, samt undertecknads "korv med morotsstuvning" (man vill ju veta vad man sätter i sig), så bullrade det in en lastbil alldeles utanför fönstret med ett grönt G i grillen. Trots den höga kunskap som (tror dom) akademiledamöterna besitter, så hade ingen en aning om vad det gröna G:et betydde.
Och så här är det:

L Lärmarme Krafthahrzeuge - Lastbil med bullercertifikat. Ljudnivån får inte överstiga 80 decibel. Detta krävs för att nattetid (kl 22.00-05.00) få köra i Österrike. Hastigheten är under denna tid begränsad till 60 km/h.

G Geräuscharme Kraftfahrzeuge - Även denna skylt visar att lastbilens ljudnivå inte överstiger 80 decibel. Kravet måste uppfyllas för att fordonet ska få trafikera vissa centrala stadsområden i Tyskland där lastbilstrafik annars är förbjuden.

U Umwelt - Den gröna lastbilen. Lastbilen måste minst ha en EURO 1-klassad motor, samt uppfylla kravet på en ljudnivå som inte överstiger 80 decibel.

S Supergrön - Lastbil som uppfyller buller- och utsläppskraven enligt Euro II, liksom vissa säkerhetskrav, bland annat ABS-bromsar.

När vi begrundat detta ett ögonblick så inträdde i lokalen 11 stycken fullt krigsutrustade poliser. Nio manliga och två kvinnliga poliser. Tre av poliserna log under beställandet av mat, ingen var kvinna.
Precis när de hade fått mat (nio hamburgare samt två fiskgratäng), så funderade vi på att ringa och beställa en utryckning, endast för deras eget bästa naturligtvis. Ty enligt GW Persson är det inte bra för poliser att äta hamburgare. På min tid i polisstyrelsen i Västernorrland, var det bara varmkorv eller i bästa fall parisare!! Men det är ju trettio år sedan och hamburgarna har väl blivit mera närproducerade nu för tiden.

Efter denna utsvävning i det polisiära, så övergick akademin till att kommentera påsken. Hur låg nu vår påsk till i förhållande till den grekisk och syriska ortodoxa påsken. Det svaret fick vi från ett närliggande bord där en person (kioskägare) meddelade att han kunde fira påsk två veckor i rad.
Alltså "vår" påsk denna vecka (då han skulle jobba alla dagar), samt nästa vecka (då han också skulle jobba alla dagar) när det var den ortodoxa påsken.

Och hur var det nu med påsken då?  Jo så här är det:

Påsken är den största högtiden under det kristna kyrkoåret och firas till åminnelse av Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse. Den kristna påsken är till sin natur, både genom händelser och tidpunkten när den infaller, kopplad till den judiska påsken. Högtidens svenska namn kommer också från dess hebreiska namn "פֶּסַח" (pesach), vilket betyder "passera" eller "gå förbi" och tydligast pekar på den judiska innebörden av högtiden.
Gemensamma regler inom kristendomen för att bestämma vilken kalenderdag påskdagen infaller på anses av tradition ha uppstått vid det första konciliet i Nicaea år 325. Regeln säger att påskdagen infaller den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen som infaller på eller efter 21 mars. I Sverige har samma regler använts för att bestämma när påsken infaller sedan 1844.

Enligt den judiska kalendern, som är en månkalender, firas högtiden pesach den 14:e dagen i vårmånaden Nisan, när det blir fullmåne. De kristna började snart att flytta påskfirandet till påföljande söndag, den dag de menar att Jesus uppstod. Ofta hänvisar man till att det vid det första konciliet i Nicaea år 325 skulle ha beslutats om att påskdagen skall infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, men detta finns dock inte bevarat i de protokoll som finns efter kyrkomötet. Eftersom vårdagjämningen infaller på olika tidpunkter beroende på vilken tidszon man befinner sig i är det 21 mars som används för att beräkna påsken. På samma sätt är det inte den astronomiska fullmånen som används utan en fullmåne som beräknas med hjälp av tabeller (kallas den ecklesiastiska fullmånen). Alltså infaller påskdagen på söndagen närmast efter den ecklesiastiska fullmåne som infaller på eller efter 21 mars.
I de katolska länderna införde man 1582 den gregorianska kalendern, vilket innebar att man lämnade den gamla julianska kalendern som gällt dittills. Även vissa av de ortodoxa kyrkorna övergav efterhand den julianska kalendern till förmån för den nya ordningen, men de flesta nationella kyrkorna inom ortodoxin var så kallade gammalkalendarister, och för kyrkoenhetens skull beslöts att alla ortodoxa kyrkor skulle fira påsken efter juliansk kalender. Efterhand bytte under 1600- och 1700-talen även de nationella protestantiska kyrkorna i västra Europa till den nya katolska kalendern och resultatet har blivit att påsken i de östliga ortodoxa kyrkorna vanligen infaller på annat datum än i de västliga kyrkorna.
I Sverige bytte man kalender från den gamla stilen till den nya stilen 1753, vilket i praktiken innebar ett byte från den julianska till den gregorianska kalendern, men man hade under åren 1700-1712 en kalender som gick en dag före den Julianska. Beräkningen av påskdagen kompliceras inte bara av detta, utan också av att man under åren 1740-1844 inte använde de ovan beskrivna reglerna utan utgick från den astronomiskt bestämda vårdagjämningen och fullmånen. Enligt nuvarande sätt att beräkna påskdagens datum infaller den tidigast den 22 mars och senast den 25 april. Senast påskdagen inföll 22 mars var 1818, och nästa gång blir 2285. Senast påskdagen inföll 25 april var 1943, och nästa gång blir 2038.

Och nu till någonting helt annat, som man brukar säga.
Årets aprilskämt i Norrköpings Tidningar var att kommunen skulle köpa Arbis teatern och bidra till att Norrköping blir "Sta´n där det svänger". Man vill alltså stötta swingersklubben där nere i källaren på Arbisteatern. Till läsare av denna blogg hänvisas till NT där ni kan se den uppsluppna logotypen för detta evenemang. "Gitarrhals eller inte är frågan", som en känd engelsman skulle ha sagt!!

Därifrån är det långt till helgon, men vi ska avsluta med frågan om hur det var med den svenska som blev helgon i Ryssland.

Helgonet Ingegerd.
Hon var Olof Skötkonungs dotter och blev gift med Storfursten Jaroslav i Ryssland. Hon är bortglömd i Sverige men berömd i många andra länder. Av Jaroslavs och Ingegerds åtta barn blev de fem sönerna ryska storfurstar och de tre döttrarna drottningar i Frankrike, Ungern och Norge. Än i dag räknar många av Europas furstehus sina anor tillbaka till Ingegerd och Jaroslav.
När Ingegerd år 1050 avled hade hon sedan några år levt som nunna och antagit namnet Anna efter jungfru Marias moder. Hennes grav i Kiev är en omtyckt vallfartsort och hon har av rysk – ortodoxa kyrkan helgonförklarats och bär som helgon namnet Den Heliga Anna av Novgorod. Även hennes son Vladimir blev senare helgonförklarad. Bägge är favoriter hos ryska ikonmålare.
Kanske har helgonet Ingegerd som barn lekt vid Husaby kyrka, omöjligt är det inte. Därför borde guiderna vid alla resor i Arns fotspår i samband med att de berättar om Olof Skötkonungs dop inte försumma att presentera hans dotter, det internationellt berömda helgonet Den Heliga Anna av Novgorod.

Nu tillönskas alla en trevlig och äggande påsk av hela akademin!!