Från Stormor till Lucia

Denna dag hade onsdagsakademin sin promenad till Ljurafältet. Deltagandet idag var ledamoten Riksflygledaren (som vanligt på vänster sida av trottoaren), Klipparen (idag utan paraply trots det mulna vädret), de enda två bussåkande ledamöterna från det fina Lindö (ledamöterna Adjunkten och Statistikern), samt ledamoten Ingenjören (iklädd toppluva precis som undertecknad).
Vad gör man då gående ute på Ljurafältet frågar sig naturligtvis vän av ordning.
Jo, man stirrar intensivt på en lyftkran som flyttar betongblock från en långtradare till en huskropp som ska bli ett 11-våningshus (om man räknar källaren). Hela detta tittande är att jämföra med en enklare form av fågelskådning (utan kikare), dvs man stirrar intensivt några minuter och sedan är det klart att gå vidare!!


Och vidare gick vi till restaurang Titans, där det reserverade bordet stod och väntade. Där intogs tre pytt i panna (portioner med storlek gjorda för Dolphins och Vita Hästens spelare), två fisk och en fläskfilé.
Akademin måste nog säga att maten är jättebra.... naturligtvis gör den kalla Norrländska ölen med manliga handtag, dvs dom är greppvänliga, sitt till också.


Idag började vi tala om de personer som gifter sig osett i TV. Akademin enades om att samtliga äktenskap från dessa program säkert skulle hålla i evinnerlig tid, efter som kärleken är blind!


Därefter blev det tal om Stormor i Dalarna som enligt sägen skulle vara upphovet till halva Sverige. Riktigt så är det inte men nästan.


Stormor i Dalom (egentligen Margareta Hansdotter, av äldre genealoger även kallad Säbråzynthia), född 1594, död 1657, var en svensk prästfru och stammoder för ett stort antal kända svenska släkter.
Stormor i Dalom var dotter till kyrkoherde Johannes Laurentii i Säbrå i Ångermanland, som var farbror till den adlade kartografen och matematikern Andreas Bureus, och hon var syster till biskopen Jacobus Johannis Zebrozynthius. Traditionellt har hon ansetts tillhöra Bureätten, vilket modern DNA-forskning har avfärdat att hon skulle ha gjort. Hon gifte sig år 1610 med Elof Terserus (prost i Leksand) och år 1618 med makens efterträdare Uno Troilus.
Hon har fått detta hedersnamn på grund av sin stora givmildhet och sina många barn.
Hon är stammoder för en rad kända släkter (Arborelius, Floderus, Geijer, Holmgren, Key, Munktell, Staaff, Stridsberg, Troilius, von Troil och Trygger).


Vidare berördes Ingemar Kurt Allan Mundebo, som en del av ledamöterna hade vissa minnen ifrån.
Och när vi nu ändå var i Uppsala (!), så funderade akademin på om inte det bästa med förbifart Stockholm, skulle vara att från Norrköping dra en motorväg, E4 väst, mot Hjultabron (som görs dubbelfilig, samt inte går att öppna) för att ansluta i Uppsalatrakten.... inget beslut togs...


Avslutningsvis innan hemgång berördes det kommande Luciafirandet och saknaden av luciakandidater i en del kommuner i Sverige. Här följde lite funderingar om varför, samt historien om Lucia (som är som följer):

Lucia kommer av latinets lux (i genitiv lucis), som betyder ljus. På Sicilien är Lucia ett namn som betyder den ljusa. Lucius är den maskulina ljusa varianten av namnet, icke att förväxlas med Lucifer som är den mörka varianten.

Man säger att vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon, Lucia, en helig jungfru som på 200-talet levde i Siracusa på Sicilien. Enligt legenden var hon varmt troende kristen och hon skänkte sin hemgift till de nödlidande på Sicilien. Detta efter att hennes mor tillfrisknat efter en svår sjukdom. På den här tiden så förföljde de romerska kejsarna de kristna, men det var den försmådde fästmannen, som blivit utan den hemgift som Lucia givit till de fattiga, som avgav henne som kristen till den romerske kejsaren.

Man försökte nu avrätta Lucia genom bränning, men elden rörde henne inte och då kallade man fram bödeln som stack ett svärd i hennes hals.

Efter sin död år 303 blev hon snabbt ett av den katolska kristenhetens största helgon.

På den här tiden var vi i Norden ännu hedningar. Men när Norden sedan kristnades på 1000-talet kom Lucia till oss som ett av många katolska helgon.

Men hennes öde att bli dödad för sin kristna tros skull har egentligen ingenting med våra svenska Luciatraditioner att göra. Våra traditioner uppstod inte förrän i slutet av 1700-talet.

Ungdomarna hade, även på den tiden, sin egen tradition på årets längsta natt. Det var att dra runt mellan gårdarna i grannskapet och sjunga visor, för att på så sätt få pengar och gåvor, skämta och skrämmas lite. Ofta sjöngs några av de många Staffansvisorna, som i sista versen ofta har en anspelning på gåvor, typ pengar eller brännvin, vilket man ville ha från gården man sjöng för. Det att tigga till sig en sup, skapar sedan en länk till det moderna lussefylleriet.

Lucia firas ju nu för tiden, den 13 december och markerar tillsammans med advent inledningen på julfirandet.

MEN under den sista tiden med julianska kalenderräkningen, det vill säga innan den nuvarande gregorianska kalendern infördes, inföll luciadagen samtidigt som vintersolståndet på norra halvklotet och då var lucianatten året längsta natt. När sedan den gregorianska nuvarande kalendern infördes 1753, flyttades alltså lucia från vintersolståndet den 21 eller 22 december till den 13 december, som vi har idag.

Vintersolståndet var länge i folktron en farlig natt, då gårdsfolket gjorde bäst i att hålla sig inomhus, och helst inte gå och lägga sig (lussevaka).


Friluftsmuseet Skansen tog upp luciatraditionen 1893 i Bollnässtugan, då mest som en gammal tradition värd att bevara. Det moderna luciafirandet fick en skjuts när Stockholms Dagblad 1927 arrangerade en luciatävling med ett offentligt luciatåg i Stockholm.


I Norrköping är det Luciakröning lördagen den 13 december...
Glöm inte att rösta på kandidat nummer fyra!!!
Ha som vanligt en skön avslutning på veckans vedermödor, samt en skön helg!!