Fråm stötkorning till förskingringar

Idag hade Onsdagsakamin utökats med två nya personer, förutom de vanliga ledamöterna Klipparen, Adjunkten, Statistikern, Ingenjören, samt undertecknad fanns även Vattengrändspredikanten samt Snedseglaren från Belgien närvarande. Det gjorde att, när Riksflygledaren saknades, så tog den just hemkomne från Belgien över stora delar av konversationen.
Det innebär att undertecknads sporadiska anteckningar visar en lite slingrig stig!


Men först så blev det i alla fall en promenad på en timme runt i Norrköping. En del gick lite fortare, andra som inte kan gå och samtala samtidigt, kom lite senare fram till lunchstället.
På detta lunchställe, för övrigt samma som vanligt, Titans, beställdes idag bara in en fisk, men fem Wallenbergare samt en stekt fläsk. Som vanligt var det Ingenjören som intog fisk. Han påstår med en dåres envishet att man blir intelligent av fisk, något som senare i vår kommer att kontrolleras. Dock kan direkt konstateras att hörseln blir inte bättre av fisk!!


Idag kom vår långlunch att kallas för "byggmästarlunch", inte för att det fanns några direkt hantverkskunniga närvarande och inte heller någon plankstek, utan för att så sa man om långa luncher för i världen. En del av akademiledamöterna hade aldrig hört talas om detta fenomen utan tyckte mera att det påminde om en normal chefslunch på dåvarande Luftfartsverket!


Därefter avhandlades i rask takt öppningsbara broar för tåg så att Snedseglarens stora segelbåt kunde passera, huruvida det nu är Klockartorper eller Kneipen Syd, samt varför det heter läkarstationen  City Syd när den ligger i Hageby??


Kultursidorna i Norrköpings Tidning berördes och samtliga, utom Snedseglaren som inte har någon lokal tidning, enades om att de riktiga kultursidorna nog var serierna, speciellt då "Medelålders Puls" som direkt eller indirekt, belyser akademiledamöternas dagliga funderingar och upplevelser.


Sedan blev det ett animerat samtal om stora företag och hur dessa har en tendens att sönderfalla efter ett tag. Kommer IKEA att finnas kvar som ett stort företag om tio år?
Kanske gäller den gamla devisen ; "Första generationen bygger, den andra förvaltar och den tredje förskingar". Nåväl, hur som helst så hade inte akademiledamöterna någon enig uppfattning (som vanligt efter två öl) i detta spörsmål.


Sedan funderade vi lite om släkten Swartz i Norrköping och om namnet var taget efter en sjö i Värmland där bröderna kom ifrån. Riktigt så är det inte utan så här står det om man letar på internet (som inte det heller behöver vara sant!):


Släkten Swartz´ norrköpingsanor går tillbaka till 1751, då Petter Swartz (1726-1789) flyttade till Norrköping. Han kom närmast från Stockholm, där han tjänade som boddräng i sex år, men var ursprungligen värmlänning, född i Kroppa socken på bergsmansgården Svartsång, som hans släkt brukat i flera generationer (och efter vilken han hade tagit sig namnet Swartz).
1753 fick Petter Swartz privilegier att driva snustillverkning i Norrköping. Till kompanjon tog han brodern Olof, men när denna avled 1768 blev Petter ensam ägare till firman. Rörelsen omfattade då sedan några år tillbaka också mjölkvarn.
När Petter Swartz gick bort 1789 blev hans son Petter Jacob Swartz (1755-1819) ledare för familjeföretaget. Det övergick efter hans död till sonen John Swartz (1790-1853), som i sin tur efterträddes av sin som Erik Swartz (1817-1881). Därvid (1853) undantogs dock mjöltillverkningen, som i stället övertogs av Eriks bror Johan Gustaf Swartz (1819-1885) och inlemmades i den kvarnrörelse denne sedan 1844 drev under firmabeteckningen J G Swartz.
Efter Erik Swartz´ frånfälle ledde sonen Carl Swartz (1858-1928) den gamla släktfirman Petter Swartz fram till 1912, då rörelsen överläts till AB Förenade Svenska Tobaksfabriker, en föregångare till det 1914 grundade AB Svenska tobaksmonopolet (nuvarande Svenska Tobaks AB).
Kvarn- och handelsfirman J G Swartz övertogs 1881 av Carls bror Pehr Swartz (1860-1939). Kvarndriften flyttades 1909-1911 till Djurön i Dagsbergs socken och utbröts 1913 till Kvarn AB J G S. Den återstående handelsrörelsen uppgick 1917 i J G Swartz AB. Båda företagen levde kvar i släktens regi till 1956, då de såldes till Wennergrenkoncernen.
Släkten Swartz var inte bara en av Norrköpings ledande industrisläkter, den intog också en central ställning i stadens kommunala liv. Exempelvis var Petter Swartz talman för Borgerskapets äldste liksom sonsonen John Swartz; Johan Gustaf Swartz blev stadsfullmäktiges förste ordförande och brodern Erik Swartz - vice ordförande i både drätselkammaren och stadsfullmäktige - var under många år stadens egentlige ledare. Med Erik Swartz tog släkten även steget upp i rikspolitiken. Själv representerade han staden vid en rad riksdagar och sonen Carl Swartz avancerade ända till stadsministerposten 1917.


Så var det med det!


Avslutningsvis en kommentar från vårt grannland Finland när hade gått över till en matrisorganisation:
"Vem är en nye chef"?
"Jo vi misstänker två personer"!!


Så lycka till LFV med er nya organisation och er flytt till nya lokaler önska akademiledamöterna (som hunnit undan....)


Ha en skön avslutning på veckan samt en bra helg!!