Fråm stötkorning till förskingringar

Idag hade Onsdagsakamin utökats med två nya personer, förutom de vanliga ledamöterna Klipparen, Adjunkten, Statistikern, Ingenjören, samt undertecknad fanns även Vattengrändspredikanten samt Snedseglaren från Belgien närvarande. Det gjorde att, när Riksflygledaren saknades, så tog den just hemkomne från Belgien över stora delar av konversationen.
Det innebär att undertecknads sporadiska anteckningar visar en lite slingrig stig!


Men först så blev det i alla fall en promenad på en timme runt i Norrköping. En del gick lite fortare, andra som inte kan gå och samtala samtidigt, kom lite senare fram till lunchstället.
På detta lunchställe, för övrigt samma som vanligt, Titans, beställdes idag bara in en fisk, men fem Wallenbergare samt en stekt fläsk. Som vanligt var det Ingenjören som intog fisk. Han påstår med en dåres envishet att man blir intelligent av fisk, något som senare i vår kommer att kontrolleras. Dock kan direkt konstateras att hörseln blir inte bättre av fisk!!


Idag kom vår långlunch att kallas för "byggmästarlunch", inte för att det fanns några direkt hantverkskunniga närvarande och inte heller någon plankstek, utan för att så sa man om långa luncher för i världen. En del av akademiledamöterna hade aldrig hört talas om detta fenomen utan tyckte mera att det påminde om en normal chefslunch på dåvarande Luftfartsverket!


Därefter avhandlades i rask takt öppningsbara broar för tåg så att Snedseglarens stora segelbåt kunde passera, huruvida det nu är Klockartorper eller Kneipen Syd, samt varför det heter läkarstationen  City Syd när den ligger i Hageby??


Kultursidorna i Norrköpings Tidning berördes och samtliga, utom Snedseglaren som inte har någon lokal tidning, enades om att de riktiga kultursidorna nog var serierna, speciellt då "Medelålders Puls" som direkt eller indirekt, belyser akademiledamöternas dagliga funderingar och upplevelser.


Sedan blev det ett animerat samtal om stora företag och hur dessa har en tendens att sönderfalla efter ett tag. Kommer IKEA att finnas kvar som ett stort företag om tio år?
Kanske gäller den gamla devisen ; "Första generationen bygger, den andra förvaltar och den tredje förskingar". Nåväl, hur som helst så hade inte akademiledamöterna någon enig uppfattning (som vanligt efter två öl) i detta spörsmål.


Sedan funderade vi lite om släkten Swartz i Norrköping och om namnet var taget efter en sjö i Värmland där bröderna kom ifrån. Riktigt så är det inte utan så här står det om man letar på internet (som inte det heller behöver vara sant!):


Släkten Swartz´ norrköpingsanor går tillbaka till 1751, då Petter Swartz (1726-1789) flyttade till Norrköping. Han kom närmast från Stockholm, där han tjänade som boddräng i sex år, men var ursprungligen värmlänning, född i Kroppa socken på bergsmansgården Svartsång, som hans släkt brukat i flera generationer (och efter vilken han hade tagit sig namnet Swartz).
1753 fick Petter Swartz privilegier att driva snustillverkning i Norrköping. Till kompanjon tog han brodern Olof, men när denna avled 1768 blev Petter ensam ägare till firman. Rörelsen omfattade då sedan några år tillbaka också mjölkvarn.
När Petter Swartz gick bort 1789 blev hans son Petter Jacob Swartz (1755-1819) ledare för familjeföretaget. Det övergick efter hans död till sonen John Swartz (1790-1853), som i sin tur efterträddes av sin som Erik Swartz (1817-1881). Därvid (1853) undantogs dock mjöltillverkningen, som i stället övertogs av Eriks bror Johan Gustaf Swartz (1819-1885) och inlemmades i den kvarnrörelse denne sedan 1844 drev under firmabeteckningen J G Swartz.
Efter Erik Swartz´ frånfälle ledde sonen Carl Swartz (1858-1928) den gamla släktfirman Petter Swartz fram till 1912, då rörelsen överläts till AB Förenade Svenska Tobaksfabriker, en föregångare till det 1914 grundade AB Svenska tobaksmonopolet (nuvarande Svenska Tobaks AB).
Kvarn- och handelsfirman J G Swartz övertogs 1881 av Carls bror Pehr Swartz (1860-1939). Kvarndriften flyttades 1909-1911 till Djurön i Dagsbergs socken och utbröts 1913 till Kvarn AB J G S. Den återstående handelsrörelsen uppgick 1917 i J G Swartz AB. Båda företagen levde kvar i släktens regi till 1956, då de såldes till Wennergrenkoncernen.
Släkten Swartz var inte bara en av Norrköpings ledande industrisläkter, den intog också en central ställning i stadens kommunala liv. Exempelvis var Petter Swartz talman för Borgerskapets äldste liksom sonsonen John Swartz; Johan Gustaf Swartz blev stadsfullmäktiges förste ordförande och brodern Erik Swartz - vice ordförande i både drätselkammaren och stadsfullmäktige - var under många år stadens egentlige ledare. Med Erik Swartz tog släkten även steget upp i rikspolitiken. Själv representerade han staden vid en rad riksdagar och sonen Carl Swartz avancerade ända till stadsministerposten 1917.


Så var det med det!


Avslutningsvis en kommentar från vårt grannland Finland när hade gått över till en matrisorganisation:
"Vem är en nye chef"?
"Jo vi misstänker två personer"!!


Så lycka till LFV med er nya organisation och er flytt till nya lokaler önska akademiledamöterna (som hunnit undan....)


Ha en skön avslutning på veckan samt en bra helg!!

Från Stormor till Lucia

Denna dag hade onsdagsakademin sin promenad till Ljurafältet. Deltagandet idag var ledamoten Riksflygledaren (som vanligt på vänster sida av trottoaren), Klipparen (idag utan paraply trots det mulna vädret), de enda två bussåkande ledamöterna från det fina Lindö (ledamöterna Adjunkten och Statistikern), samt ledamoten Ingenjören (iklädd toppluva precis som undertecknad).
Vad gör man då gående ute på Ljurafältet frågar sig naturligtvis vän av ordning.
Jo, man stirrar intensivt på en lyftkran som flyttar betongblock från en långtradare till en huskropp som ska bli ett 11-våningshus (om man räknar källaren). Hela detta tittande är att jämföra med en enklare form av fågelskådning (utan kikare), dvs man stirrar intensivt några minuter och sedan är det klart att gå vidare!!


Och vidare gick vi till restaurang Titans, där det reserverade bordet stod och väntade. Där intogs tre pytt i panna (portioner med storlek gjorda för Dolphins och Vita Hästens spelare), två fisk och en fläskfilé.
Akademin måste nog säga att maten är jättebra.... naturligtvis gör den kalla Norrländska ölen med manliga handtag, dvs dom är greppvänliga, sitt till också.


Idag började vi tala om de personer som gifter sig osett i TV. Akademin enades om att samtliga äktenskap från dessa program säkert skulle hålla i evinnerlig tid, efter som kärleken är blind!


Därefter blev det tal om Stormor i Dalarna som enligt sägen skulle vara upphovet till halva Sverige. Riktigt så är det inte men nästan.


Stormor i Dalom (egentligen Margareta Hansdotter, av äldre genealoger även kallad Säbråzynthia), född 1594, död 1657, var en svensk prästfru och stammoder för ett stort antal kända svenska släkter.
Stormor i Dalom var dotter till kyrkoherde Johannes Laurentii i Säbrå i Ångermanland, som var farbror till den adlade kartografen och matematikern Andreas Bureus, och hon var syster till biskopen Jacobus Johannis Zebrozynthius. Traditionellt har hon ansetts tillhöra Bureätten, vilket modern DNA-forskning har avfärdat att hon skulle ha gjort. Hon gifte sig år 1610 med Elof Terserus (prost i Leksand) och år 1618 med makens efterträdare Uno Troilus.
Hon har fått detta hedersnamn på grund av sin stora givmildhet och sina många barn.
Hon är stammoder för en rad kända släkter (Arborelius, Floderus, Geijer, Holmgren, Key, Munktell, Staaff, Stridsberg, Troilius, von Troil och Trygger).


Vidare berördes Ingemar Kurt Allan Mundebo, som en del av ledamöterna hade vissa minnen ifrån.
Och när vi nu ändå var i Uppsala (!), så funderade akademin på om inte det bästa med förbifart Stockholm, skulle vara att från Norrköping dra en motorväg, E4 väst, mot Hjultabron (som görs dubbelfilig, samt inte går att öppna) för att ansluta i Uppsalatrakten.... inget beslut togs...


Avslutningsvis innan hemgång berördes det kommande Luciafirandet och saknaden av luciakandidater i en del kommuner i Sverige. Här följde lite funderingar om varför, samt historien om Lucia (som är som följer):

Lucia kommer av latinets lux (i genitiv lucis), som betyder ljus. På Sicilien är Lucia ett namn som betyder den ljusa. Lucius är den maskulina ljusa varianten av namnet, icke att förväxlas med Lucifer som är den mörka varianten.

Man säger att vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon, Lucia, en helig jungfru som på 200-talet levde i Siracusa på Sicilien. Enligt legenden var hon varmt troende kristen och hon skänkte sin hemgift till de nödlidande på Sicilien. Detta efter att hennes mor tillfrisknat efter en svår sjukdom. På den här tiden så förföljde de romerska kejsarna de kristna, men det var den försmådde fästmannen, som blivit utan den hemgift som Lucia givit till de fattiga, som avgav henne som kristen till den romerske kejsaren.

Man försökte nu avrätta Lucia genom bränning, men elden rörde henne inte och då kallade man fram bödeln som stack ett svärd i hennes hals.

Efter sin död år 303 blev hon snabbt ett av den katolska kristenhetens största helgon.

På den här tiden var vi i Norden ännu hedningar. Men när Norden sedan kristnades på 1000-talet kom Lucia till oss som ett av många katolska helgon.

Men hennes öde att bli dödad för sin kristna tros skull har egentligen ingenting med våra svenska Luciatraditioner att göra. Våra traditioner uppstod inte förrän i slutet av 1700-talet.

Ungdomarna hade, även på den tiden, sin egen tradition på årets längsta natt. Det var att dra runt mellan gårdarna i grannskapet och sjunga visor, för att på så sätt få pengar och gåvor, skämta och skrämmas lite. Ofta sjöngs några av de många Staffansvisorna, som i sista versen ofta har en anspelning på gåvor, typ pengar eller brännvin, vilket man ville ha från gården man sjöng för. Det att tigga till sig en sup, skapar sedan en länk till det moderna lussefylleriet.

Lucia firas ju nu för tiden, den 13 december och markerar tillsammans med advent inledningen på julfirandet.

MEN under den sista tiden med julianska kalenderräkningen, det vill säga innan den nuvarande gregorianska kalendern infördes, inföll luciadagen samtidigt som vintersolståndet på norra halvklotet och då var lucianatten året längsta natt. När sedan den gregorianska nuvarande kalendern infördes 1753, flyttades alltså lucia från vintersolståndet den 21 eller 22 december till den 13 december, som vi har idag.

Vintersolståndet var länge i folktron en farlig natt, då gårdsfolket gjorde bäst i att hålla sig inomhus, och helst inte gå och lägga sig (lussevaka).


Friluftsmuseet Skansen tog upp luciatraditionen 1893 i Bollnässtugan, då mest som en gammal tradition värd att bevara. Det moderna luciafirandet fick en skjuts när Stockholms Dagblad 1927 arrangerade en luciatävling med ett offentligt luciatåg i Stockholm.


I Norrköping är det Luciakröning lördagen den 13 december...
Glöm inte att rösta på kandidat nummer fyra!!!
Ha som vanligt en skön avslutning på veckans vedermödor, samt en skön helg!!

Petronas och William-Arne

Denna något dimmiga och disiga dag bestod onsdagsakademin av ledamöterna Klipparen, Adjunkten, Ingenjören, Statistikern samt undertecknad. Riksflygledaren var upptagen av en betydligt allvarligare resa...




Idag började vi med att tala om Zoroaster, världens första tankfartyg. Idén var Ludvig Nobels och utvecklingen skedde tillsammans med chefsingenjören Sven Almberg på Lindholmens varv. Fartyget byggdes 1878 vid Motala varv i Norrköping som liksom Lindholmens varv ägdes av Motala Verkstad. Fartyget beställdes av Branobel för transporter av fotogen på Kaspiska havet mellan Baku och Astrakan. Fartygets längd var 56 meter och dess två tankar rymde sammanlagt 242 ton fotogen.
Traditionellt hade olja och oljeprodukter fraktats i fat av trä, vilket var ineffektivt och dyrt. Tidigare hade Branobel gjort försök med enkelskroviga pråmar, vid övergång till tankers så fanns en rad tekniska problem: en av de viktigaste var behovet att hålla lasten och dess ångor borta från maskinrummet för att förhindra brand, men också att möjliggöra temperaturberoende volymförändringar i lasten, samt ventilering av tankarna..
Zoroaster hade fotogenet i två plåtcisterner förbundna av rörledningar, den ena för om maskinrummet den andra akter om. Fartyget hade 21 stycken vertikala vattentäta skott för extra stabilitet. Djupgåendet var 2,7 meter. Två systerfartyg byggdes, varav det ena, Nordenskjöld, exploderade vid en olycka 1881. Till skillnad från senare Nobel tankers, så var Zoroaster byggd för att kunna segla på egen köl från Sverige till Kaspiska havet via Ladoga, Onega, Volga-Östersjökanalen och floden Volga.
Zoroaster och ytterligare sex andra fartyg ligger som vrak utanför Baku och bildar den konstgjorda oljeutvinningsön och -staden Neft Dashlari, som stått modell i Bondfilmen "The World is Not Enough" (1999).


Därefter berördes Rosa Bandet och dess ursprung. Rosa Bandet är en internationell rörelse med ursprung i USA. Pink Ribbon, som Rosa Bandet heter på engelska, startades 1991 av bland andra Evelyn Lauder från kosmetikföretaget Estée Lauder. Sedan dess har Rosa Bandet vuxit till en internationell folkrörelse. Världen över ägnar organisationer, företag och privatpersoner oktober månad åt bröstcancerfrågan. Cancerfonden har genomfört kampanjen sedan 2003 och hade tioårsjubileum 2012.


Sedan övergick vi till bilsport och hamnade i en liten fundering på Petronas som sponsrar ett stall i Formel 1. Och så här ligger det till enligt uppgift: Petronas, egentligen Petroliam Nasional Berhad, är ett statligt Malaysiskt gas- och oljebolag grundat 1974. Petronas är idag ett internationellt oljebolag, med intressen i hela kedjan från utvinning till försäljning genom bensinmackar. Huvudkontoret är beläget i de två höga tvillingtornen i Kuala Lumpur. Låter som ett spännande företag....


Här kom vi så osökt in på William-Arnes motorcirkus, som många av oss lite äldre (!) har sett på Barnens Dag och andra festligheter. Akademin undrade om denne William-Arne levde fortfarande och hur gammal han då skulle vara. Så här stod det i Sydsvenskan den 5 maj 2006:
William-Arne Nilsson blev 92 år. Han växte upp med cirkusartister till föräldrar som var framstående inom hästdressyr och voltige men själv valde han en motoriserad artistkarriär.

                                    

2006-05-05 14:51:36

19 år gammal började han träna med att köra motorcykel på väggarna i en stor velodrom, en ”trätunna” med tio meter i diameter. Två år senare gjorde han stor succé med sin egen motorcirkus. Där körde William-Arne med effektfullt fladdrande skjortärmar sin Indian Scout från 1926.

Det dödsföraktande numret fick marknads - och cirkuspubliken att häpna och det dröjde inte länge förrän han och hans medhjälpare kallades ”dödsryttare”. Med den populära motorcirkusen åkte han land och rike runt år efter år och William-Arne slutade inte förrän han fyllt 65. De sista åren gjorde han sitt nummer i en liten specialbyggd bil.
Vid sidan av marknadslivet arbetade han regelbundet som lastbilschaufför för Sockerbolaget i Arlöv.


Som avlutning idag så berördes Rektor Lundholm, skillnaden mellan en separator och en sibburator, om K i den ryska hockeyligan KHLstod för kommunism (det gör det inte!, det står för Kontinental), samt avslutningsvis om man kunde äta kalvdans med körsbärssylt!!
Vilket man från Norrländskt håll kraftigt förnekar!!


Och den sista diskussionen (efter tre timmar) om skillnaden mellan invandrare och flyktingar kommer vi att beröra någon annan gång!! Om vi nu alls kommer att göra det....


Onsdagsakademin tillönskar alla en skön avslutning på denna vecka samt ett bra veckoslut!!

Lite julprat, snapsvisor och pingviner

Dagens akademipromenad, som genomleds i relativt dåligt väder, hade idag hela fem ledamöter under promenaden och ytterligare en som anslöt när det vankades mat och pilsner.
Lunkade runt strömmen gjorde ledamöterna Riksflygledaren, Statistikern, Klipparen, Adjunkten samt undertecknad. Anslöt gjorde sedan ledamoten Ingenjören som tydligen hade övernattat vi Vätterns strand i sin fjärrbostad.
Under dagens promenad upptäcktes att vissa metallkonstverk nere vid Motala ström hade ett blåaktigt sken. Alltså vissa av dessa konstverk som ser ut som ett antal vridna metallstänger... Ingen av de deltagande kunde förstå varifrån strömmen till belysningen kom. När sedan ledamoten Ingenjören anlände, som bor i grannkvarteret, tillfrågades han om varifrån elen till dessa konstverk kom ifrån. Han såg ett ögonblick lite förbryllad ut, men sken upp och sa med glasklar stämma: "Naturligvis från Strömmen"!! Egentligen kunde han ju lika gärna ha sagt: "Har ingen susning".


Under lunchen avhandlades så historien om Aniara och dess musikaliske upphovsman Blomdahl. Han lär ha bevistat en middag efter uruppträdandet av rymdeposet Aniara när det utanför restaurangen startades en pneumatisk borr som reparerade gatan. Då sa en annan deltagare med glimten i ögat: "Fan Blomdahl, inte visste jag att du gjorde snapsvisor också"!!


Lite grann berördes också den kommande julen. Visste ni föresten att elektriska julgransljus användes första gången 1895? Bakom uppfinningen stod amerikanen Ralph E Morris.
Och vad granen beträffar så dök inomhusgran upp för första gången i Tyskland under 1400-talet.
Den första inomhusgranen i Sverige dök upp i mitten av 1700-talet. Sedan gick det fram till början av 1900-talet innan inomhusgranen dök upp i de flesta hem och blev en tradition. På den här tiden var det ju levande ljus, godis och konfekt som hängdes i granen.
Julgranskulorna härstammar också från Tyskland naturligtvis. I mitten av 1800-talet började man i den tyska staden Lauscha tillverka dekorationer, tennsoldater och sedan glaskulor som skulle se ut som frukter och nötter. Numera är det ju mest plastkulor .....
Var femte julgran I Sverige är föresten stulen av någon som huggit den olovandes!
Utrycket "Inte mycket att hänga i granen" härstammar från julgranen och innebar någonting inte särskilt vackert eller värdefullt.


Därefter avhandlades: snabbtåg, danska eurovisionsmelodier, Hasse Jeppson, Pittsburg Penguins (som hetat så sedan starten 1967 och ingen(?) vet varför, Tidvatten på Themsen samt Siljansnäs "fly-in".


Dagen avlutades med historien om årets bästa reklamtrick från USA.
En firma skulle ge ut en årskalender, men upptäckte efter att alla kalendrarna var tryckta, att en månad hade fått 32 dagar... då la man in en lös lapp i alla kalendrarna och skrev: "Vi ger er en extra dag"!!


Så kan man vända en dålig dag till en bra.... Hoppas att ni alla får det resten av veckan också!!