Isande promenad

Idag har akademins fyra närvarande ledamöter promenerat i en isande nordlig vind och redan nu saknat höstens dunjackor. Det sägs ju att man ska svettas in våren och frysa in hösten, men då får inte våren luras som den gjort detta år.
Nåja, efter att vi försökt värma oss genom att titta på nedläggning av fjärrvärme (hjälpte inte ett dugg) på den evigt uppgrävda Odalgatan, så besöktes återigen HSB:s nybygge i Jura. Det är otroligt hur länge vissa personer av manligt kön kan stå och titta på när olika maskiner flyttar olika jordmassor hit och dit, plus slår ner betongpålar i marken. Detta beskådande kunde dock ske i solsken och i lä!


Efter detta så promenerades det till lokalen för matutskänkning. Fast det var ju inte gratis direkt och de flesta utom statistikern beställde stek (han tog strömming). Hur som helst, det smakade bra som vanligt och det hela sköljdes ned med Norrlands Guld, denna gudomliga norrländska dryck som funnit sina vägar söderut i landet. Dessutom har undertecknad upptäckt att det serveras goda Parisare på Leons... heder åt denna inrättning och anrättning....


Därefter diskuterades konst och någon fick för sig att Dali möjligen kunde varit från Baskien. Men si det var fel för han var Katalan. Han förfäktade dessutom att han var av moriskt/arabiskt ursprung från 800-talet enligt devisen: "min kärlek till allt som är förgyllt och omåttligt, min passion för lyx och min kärlek till orientaliska kläder."
Visste ni föresten att han samarbetade med Alfred Hitchcock när man gjorde filmen Trollbunden (Spellbound)?? Jo så var det!


Dagens sittning avslutades med lite prat om Formel 1 och hur det nu var med dagens racerbilar.
Efter att ha kollat lite så är det som följer:


Formel 1-reglerna säger att tävlingsbilarna måste konstrueras av stallen själva, medan de får köpa in motorer från andra tillverkare.
Motorn, som är placerad mellan föraren och de bakre hjulen, var sedan 2006 en V8:a med en cylindervolym på högst 2,4 liter. Toro Rosso hade då dispens att köra med V10-motorer med varvtalsbegränsare. Från och med säsongen 2007 körde samtliga stall med V8-motorer. Motorn fick inte ha överladdning.
Nytt motorreglemente:^[2] Från säsongen 2014 körs alla bilar med en turbo-laddad 1,6 liter V6:a (3-3,5 bar). Maxvarvet på de nya motorerna är 15 000 r/min och ger 600-650 hästkrafter och framför allt ett högre vridmoment än gårdagen sugmotorer (600-700 Nm). Bilarna har utökad bromskraftåtergivning, tidigare kallad KERS som bytt namn till ERS, och får användas under maximalt 33 sekunder per varv. Namnet motor har ändrats till power unit eller motorenhet.^[3]
Växellådorna byggs av respektive team, de ska enligt reglementet ha åtta växlar och föraren växlar med så kallade paddlar på rattens vardera sidor. Utväxlingen på alla växlar måste på en och samma bil vara desamma genom hela säsongens alla 19 GP-tävlingar.^[4]
Bromsarna är hydrauliska och föraren bromsar med pedal. Men elektroniken reglerar nu balansen mellan fram- och bakbromsar och omborddatorn programmeras för varje bana. Föraren kan dock ändra bromsbalans manuellt med en knapp på ratten.
Bilarna tillverkas av kolfiberkompositer, titanlegeringar och andra ultralätta material. Bilens minimivikt höjdes till 690 kg år 2014, med tanke på fler- och tyngre batteripaket. Detta är dock till en början på tok för lite, vilket innebär att de lite längre förarna inte når ner till minimivikten och får på så sätt en klar nackdel.^[5] Krocktester sker innan man får köra med sin bil, då vissa säkerhetskrav måste uppfyllas.

Olika framvingar från 1970-talet och framåt.

Bilarna har stora fram- och bakvingar för att luften ska trycka ner bilen och därmed ge de breda däcken optimalt fäste på banan. Underredet var platt fram till 1994 då man under pågående säsong införde den så kallade "plankan" för att minska risken för markkontakt, vilket anses vara orsaken till Ayrton Sennas olycka under San Marinos Grand Prix 1994. Stallen strävar dock efter en så låg höjd över banan som möjligt. Under bilen sitter alltså numera en trälist i bilens längdriktning, "plankan", som är avsedd att kontrollera att bilen inte legat för nära banan under tävlingen. Man får alltså inte ha för mycket markkontakt, för om förslitningen av "plankan" är för stor kan föraren bli diskvalificerad efter tävlingen.
Fram till senare delen av 1990-talet användes helt släta däck, så kallade slicks, vid torrt väglag. Därefter var däcken under alla förhållanden tvungna att ha minst fyra skåror i slitbanan, för att därmed minska bilarnas potentiella kurvhastigheter, men från och med säsongen 2009 är slicks åter tillåtna.
Från och med 2011 har samtliga stall samma däckleverantör, Pirelli. För varje tävling finns två typer av torrdäck, ett hårdare standarddäck och ett mjukare däck. Det finns totalt fyra typer av torrdäck med olika hårdhet (därmed också olika grepp och livslängd) men endast två förbestämda däckstyper får brukas vid varje tävling. Båda typerna måste användas på varje bil under en tävling. Två typer av regndäck är med till varje tävling.


Det är inte det lättaste att hänga med i den cirkusen....
Nu tar dessutom akademins sekreterare och noterare lite sommarledigt från skriverierna och återkommer när andan faller på eller sommarakademin har några allmänbildande funderingar att delge.