Stadspromenad

Idag vet jag inte om vi avhandlade något viktigt ämne.
Vi promenerade som vanligt en timme, denna onsdag bort mot Ljura-fältet för att titta de nya bostadsområdet som HSB och Riksbyggen håller på eller ska bygga. Ett envetet dunkande förde oss rätt på grundläggningen, eftersom 20 meter långa betongpelare dunkades ner i underjorden. Stillsamt kollade vi in de mäktiga maskinerna och undrade var man skulle kunna titta de hundra som nu skulle flytta hit och köpa en lägenhet för  en till två millioner.
Vi enades om att det säkert var sådana som herr Adjunkten och herr Ekonomen som fortfarande ägde radhus ute i Lindö som dom skulle kunna lura på någon barnfamilj.
Herr Adjunkten hade dessutom bott i området och berättade nostalgiskt om jordhögar och gräsmattor som man hade förstört byxorna i och på.
Därefter lunkade ledamöterna så långsamt genom området Kardusen mot restaurang Titans för intagande av föda. Idag blev det fyra kalvlever och en fisk till herr Ingenjören, troligen för att förbättra mörkerseendet, eftersom han senare på kvällen skulle bege sig upp i lufthavet med sin flygande maskin.


Här utbröt nu en diskussion om det var bättre att ge kvinnor i fertil ålder kalvlever, med allt som har passerat genom den, eller fisk med allt som kan tänkas finnas i en dylik. Eftersom frågan inte var aktuell i något av akademiledamöternas hem, på grund av respektives ålder, så blev det ingen klar lösning på frågan.


Flygplatsfrågan i Norrköping diskuterades lite löst och alla var rörande överens om att flygplatschefen hade slagit huvudet på spiken, när hon sa att " flygplatsen i Norrköping är som en lanthandel, alla vill ha den kvar, men ingen vill använda den". Lite charter finns det ju och det är ju herr Klipparen tacksam för när han i nästa vecka ska åka ner till turkarna och sola sig, samt läsa lite pocketböcker och handla på Turkiska Ullared utanför Side.


Därefter berördes social fostran och militär värnplikt, så här i valtider. Att lära sig umgås med andra och samt att pressa byxor upplevdes som en saknad hos nutidens ungdom. Å andra sidan så slipper dom ju äta dessa knallhårda kex, som när dom bryts låter som ett knallskott. Ett kex som uppblötes i en kaffekopp gör att all vätska försvinner. Någon ansåg att de gamla kexen borde användas som vätskeupptagande vid översvämningar i stället för sandsäckar.


Avslutningsvis så berördes den sedelärande berättelsen om Åshöjdens BK av Max Lundgren.
Varför har jag glömt....