onsdag 29 januari 2014

Från barnbesök till målflyg

Dagens övningar utomhus, började med en promenad för att titta på en grävskopa som grävde bort alla brandrester där Färjaregårdens kafé låg innan branden i fjol. Efter idogt tittande på denna grävskopa (denna gång hydraulisk,  ej med wire som i vår ungdom), så gick vi i lagom snabbt tempo i snålblåsten, mot vårt näringsställe för att välja mellan fiskgryta eller hjortbiff. 4-3 till hjortbiffen!
Dagens ämnen blev något blandade eftersom vår politiska debatt är något urvattnad, dvs ingen tar kraftfull ställning för eller emot någonting! Man vill ju inte erkänna några politiska tillhörigheter så här inför ett valår! Skulle dock tro att vänster-höger valsedlarna kommer att fördelas ungefär som fiskgrytan och hjortbiffarna, och i så fall blir det en knapp vinst för vänstern!! Eller föresten när jag tänker efter, kanske en knapp vinst för högern. Hjortbiff är väl lite mer borgerlig än fiskgryta... eller?
Nåväl, efter denna introduktion var det färdigätet och den andra halvliter med öl anlände och samtalen började upplevas lite mer yviga. Snabba byten mellan politisk statistik, kärnkraftsolyckor, Sveriges krig i Afghanistan, samfällda TMA-n, vänstertrafik, Kielkanalen, Nationalstater och Ingo vs Floyd!! Man hinner mycket under några timmar om man är sju stycken som har erfarenhet (och fallenhet) att överrösta varandra!
Två stora frågor dök upp; Varför fick man alltid tidigare (och en del ännu idag) alltid besök av sina barn runt den 25:e?
Samt, hur var det nu med det svenska målflyget? Den sista frågan initierades av Nyge Aeros Learjet som uppenbarligen låg och skolade i Norrköping (alternativflygplats??)
Svaret på den första frågan var uppenbar för alla och envar och på den andra gäller följande:
Innan andra världskriget så fanns det inte mycket målflyg. Men på 1940-talet började man på Gotland flyga målflyg och det var då makarna Thuring som var baserade på Bunge flygfält och flög åt KA3.
1946 ombaserade man till Visby flygfält och AB AVIA användes för målflygning ändas fram till 1989.
Det var rent nationellt var det Svensk flygtjänst som flög målflyg och dom bytte 1974 namn till SwedAir AB för att 1986 bli Nyge Aero.
Makarna Thuring på Gotland flög först med de Havilland Puss-Moth, Percival Vega Gull och Bucher Jungman. Inköpet av en engelsk Airspeed Envoy (som tillhört det engelska kungahuset) gjorde att det 1980 kom en förfrågan om planet kunde ställas till förfogande för ett brittiskt museum. Det enda som fanns kvar var en reservpropeller, som under pompa och ståt överlämnades till det engelska museet.
Det mest spektakulära planet som man hade, var väl Douglas AD-4 W  Skyraider, ett före detta hangarbaserat, och då världens största enmotoriska plan. Typen användes fram till 1974 då det ersatttes av japanska MU-2.
Skyraidern tillverkades i 2.500 exemplar varav 12 kom till Sverige. Flygplanet tjänstgjorde både i Korea och i Vietnam och hade, som de flesta hangarbaserade flygplan, uppfällbara vingar.
Markarna Thurings Skyraider finns idag på flygmuseum i Halland.
Efter denna utläggning så avslutades mötet och bestämdes att nästa möte skulle äga rum på samma plats och vid samma tidpunkt för att därledes avhandla då spontant uppkomna spörsmål.
Alla tillönskades en skön vecka !!

onsdag 22 januari 2014

Från flärpar till SJ

Onsdagsakademin har idag under sin promenad, samt lite längre lunch, behandlat (och som vanligt inte kommit till något gemensamt yttrande), isproppar i laxräkningssystemet i laxtrappan, (som orsakat översvämning i Strömsparken), pappersflärpar som man hade på framhjulet på sin cykel, ( som bara lite äldre kommer ihåg, ni vet en hård papperlapp, en klädnypa och ett snöre som gick att spänna och "gasa" med), propplösare (hette förr kausticsoda), U 137, matlagning med bar överkropp (typ Plura.... och här kan man säga att två saker ska man inte göra, inte köra för fort på E4 vid Nyköping samt steka fläsk med naken överkropp! Det sista gäller troligen bara män...), och till sist Statens Järnvägar, Coubertin samt dumpade ord.


Vi började analysen med "Dumpade Ord" på A saxade ur DN.
Allmän rösträtt: Begreppet är självklart rotat i vår demokrati med ökad användning vid röstningar i exempelvis melodifestivaler, talangjakter och "förnedrings.TV" typ Fångarna på fortet (se Kungahuset).
Allsvenskan: Håller på att trängas ut av nyordet "läktarvåld".
Allmoge: Finns ingen kvar. Alla har flyttat till Stockholm för att bli livsstilskonsulenter, riskkapitalister eller programledare.




Hur är det då med ansvaret när det gäller järnväg??
Jo, så här:
Trafikverket: Ansvarar för långsiktig planering av transportsystemet för vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart och luftfart samt för byggande och UNDERHÅLL av statliga vägar och järnvägar.
Transportstyrelsen: utformar regler och kontrollerar hur de efterlevs, ger tillstånd (körkort och flygcertifikat), registrerar ägabyten, sköter trängsel- och fordonsskatt.
Trafikanalys: granskar beslutsunderlag, utvärderar åtgärder och ansvarar för statistik.
Luftfartsverket (LFV): ansvarar för flygledning
Sjöfartsverket: ansvarar för säkerhet och framkomlighet till sjöss.


Så var det då det här med SJ!!
Redan 1829 hade det förslagits en järnväg. Gustaf af Uhr ville bygga någon slags järnväg i anslutning till Göta Kanal. Ingenting hände dock förrän 1844-45 riksdagen gav i uppdrag till Adolf Eugéne von Rosen att inkomma med kostnadsberäkning och fullständig plan innan utgången av 1847, något som von Rosen misslyckades med. Men i och med Kunglig Majestäts Proposition vid riksdagen 1853-54, föreslogs byggandet av stambanor i Sverige. Endast kronan fick bygga dessa stambanor. Mindre järnvägar var dock byggas av privata med tillstånd av Kungl. Maj:t. Stambanorna undvek kusterna av militära skäl och den trafiken sköttes av ångbåtar.


1887 bildades slutligen SJ, Kungliga Järnverksstyrelsen, när man slog ihop dåtidens SJ och Banverk(!).
Redan 1866 hade det börjat en explosionsartad utbyggnad av järnvägen, med banvaktarstugor, arkitekttävlingar för att rita stationshus mm. Exempelvis hade man fram till 1973 en egen trädgårdsavdelning som sysslade med att dekorera stationsrabatter osv.


1939 kom ett riksdagsbeslut att förstatliga alla järnvägar. Efter andra världskriget hade SJ en mycket stark ställning. Man kom att ha busstrafik i större delen av landet, man hade ASG och Swelast. Man hade egen resebyrå och man bedrev färjetrafik med både tågfärjor och bilfärjor.
1950 jobbade var hundrade svensk (50.000) på SJ.


Riksdagen 1963 beslöt att "varje trafikslag ska bära sig själv ekonomiskt". Många gamla stationer lades nu ner och det blev busstrafik. SJ blev nu Sveriges största bussoperatör. I början av 1980-talet genomfördes länstrafikreformen som innebar att ansvaret för de mera lokala järnvägarna, som gick genom ett län, överfördes på länen.




1988 beslutades att låta banavdelningen bryta sig ur SJ och bilda en egen myndighet, Banverket.


1 januari 2001 upphörde större delen av verksamheten i Statens Järnvägar. De sex divisionerna som verket bestod av ombildades till egna aktiebolag varav två blev direktägda av staten:
SJ AB (förutvarande SJ resor), persontrafik
Green Cargo AB (före detta SJ Gods/SJ Cargo), godstransporter.




Alltså: Trafikverket sköter räls och gör att tågen har skenor att köra på.
SJ sköter persontrafik med lok och vagnar och är konkurrensutsatta av andra aktörer (typ Veolia) på en avreglerad marknad.




Nog om SJ och avslutningsvis två sanningar (?):
- Om du hamnat med foten i klaveret, sitt still!!
- Det man inte lägger sig i, behöver man inte heller dra sig ur!


Nåväl, dessa visdomsord gäller ju inte Onsdagsakademin som envist återkommer nästa onsdag!!













onsdag 15 januari 2014

Järnvägar och Hotel de Ville





Ojojoj, vad mycket man kan hinna med när man går och sitter i mer än tre timmar!
Ja, det vill säga verbalt....




Eftersom det idag var minusgrader så var det många droppande näsor som behövde snytas vid inträdet på Titans restaurang och den hägrande lunchen. Nu är det ju så, att det är ju inte bara näsor som droppar på gamla hedersmän (gamla akademikamrater), och det var kanske anledningen till att dagens utevistelse blev lite kortare än vanligt....




Idag talade vi om moral, snedseglare, garderobsmålare och såmaskiner tillsammans med komman...
Alltså hur viktigt det är med komman och inte bara sär skrivningar....
1: Kan jag , så kommer jag inte... fullständigt obegripligt... men...
2. Kan jag så, kommer jag inte... fullständigt glasklart...




Vidare talade vi om hur de franska presidenterna har det med sitt privatliv. Lite avundsjuka blev vi nog eftersom vi knappast tror att NT skulle uppmärksamma saken... hemma är en helt annan sak!




En annan viktig fråga var; kan en symaskin var en Han, eller är det en Hon? Akademin enades om att om den (symaskinen alltså) kunde sy genom segelduk, juteväv och renovera dunjackor (med hjälp av handläggaren), så var maskinen helt klart en Hen!! Detta faktum stöds helt om ni googlar på Doyle och på Salem (USA inte Sverige), samt på ett av de mest kunniga segelmakerierna på Nya Zeeland!
Som ni märker var det en individ från Lindö med, som har kajplats...




Sedan blev det diskussion om tåg och spårvidder...
Det började med Trans-Sibiriska järnvägen där alla visste att ryssar och kineser inte har samma spårvidd, samt att Tsaren hade tummen i vägen när han skulle dra den spikraka sträckan ute på stäppen. Därför gör järnvägen en liten kurva där....




Grunden är enkel, en smal järnväg är billigare än den bred. I Sverige har (eller hade) vi tre olika bredder; Normalspår 1435 mm (75 % av världen), Bredspår > än 1434 (12 %)samt smalspår < än 1435 mm (13%). Vi har också en hel del andra lokala spårvidder också!


En svensk spårvagn, typ den som kör i Norrköping ska således kunna köra på järnvägsrälsen rent spårmässigt. Dock har Stockholms lokaltrafik en spårvidd på 1410mm! Men eftersom vi lånat ut spårvagnar till huvudstaden så kanske det går att köra trots 25 mm skillnad.... Akademin googlar och funderar vidare....




Nu tror man ju att ju bredare spårvidd (som mäts på insidan av rälsen), ju mer kan man lasta på vagnarna. Fel! Världens tyngsta järnväg, som kör malm i Sydafrika, fungerar förträffligt (1067 mm), bara det att man måste köra lite långsammare (max 160 km/tim).
Alla snabbjärnvägar i Asien har 1435 mm.






Nu undrar naturligt vis vän av ordning hur det var med Transibiriska järnvägen.
Jo, Ryssland har 1524 mm, för där anlitades amerikanen (häpp) George Washington Whistler för att bygga banan mellan St Petersburg och Moskva och han föreslog 5 fot dvs 1524 mm, vilket senare avrundades till 1520 och blev standard.


På vissa håll i USA är det olika spårvidder i nord och sydstaterna.


Kina då? Jo dom har 1435mm!




Avslutningsvis så ombads alla deltagare att gå hem och fundera på var, hur och vem, som onsdagen den 10 december 2014 ska få vårt stora pris (den lilla prisen lägger en del in redan efter varje måltid).
Utan att föregå stämman, så kan man ju tänka sig en kombination av kemi, fysik, framtidstro samt utstrålning, och då ligger det nära till hands att vi delar ut det till en kvinna.




Akademin  har inte alltid rätt, men vi försöker göra rätta saker!!







onsdag 8 januari 2014

minuskel eller MAJUSKEL

Jo, alltså....
Lite storhetsvansinne hade uppenbarligen legat och grott hos onsdagsgubbarna. Ty nu så här när det nya året 2014 hade timat, så tyckte stämman att vi skulle upphöja oss själva till en akademi.
En akademi är som alla vet en plats där man uttrycker olika meningar och diskuterar huruvida någon har rätt och de andra har uppenbart fel! Typ vetenskapsakademin....
Men den egentliga anledningen är, att om man vill ha med damer i umgänget, så kan man inte heta Onsdagsgubbarna utan bör ha en lite finare framtoning typ akademi!


I vårat fall så innebär det en relativt strukturerad samtalston och nivå initialt för att efter ett antal öl och toabesök (vi är ju i alla fall pensionärer!), utmynna i ett allmänt surrande, typ Polsk riksdag, för att sedan, i möjligaste mån nertecknas av undertecknad.


Denna onsdag fanns, efter en timmes lättare promenad, stekt strömming eller fläsk med löksås att välja på. Fisken vann med 3-2. Undertecknad som inte ätit strömming sedan han var stor nog att försvara sig, tog då fläsk, väl medveten om grisarnas lidande innan de hamnar på våra fat. Försvarar mig med att jag också åt lök, vilket närmast, i detta fall, måste anses vara en grönsak (eller rotsak kanske?)


Dagens ämnen var många. Vi talade om betyg i skolan, hur diktaturers avskaffande ofta gör att nationalstater bryts itu och varför det efter krigsslut föds mera pojkar än flickor. En deltagare gjorde gällande att det beror på något genetiskt eller att allt tillgängligt gummi gick till bildäck. Den filosofiska frågan blev då; när vi nu har värnplikt (i den mån den nu existerar frivilligt) som kan utföras av båda könen, kommer det då efter ett krig att födas lika många pojkar som flickor??


Frågan tog lite tid att reda ut så vi gick raskt över till att tala om Pippin den lilles son Karl den Store.
Det som samtliga något överraskande kände till var att Karl den Store kröntes till kejsare i Peterskyrkan år 800! Samt att han slog ihjäl 4.000 i ett blodbad eftersom dom inte var kristna.


Nåväl, sådant vill man ju inte bli påmind om, så nu raskt över till det goda (?) han gjorde.
Karl den Store införde "den lilla bokstaven", i våra dagar kallad gemener eller minuskler (häpp).
Tidigare hade man, enligt bl.a romerskt skrivsätt, bara använt "stora bokstäver", idag kallade versaler
eller MAJUSKLER.
Som sagt, Karl den Store vill gärna bli ihågkommen som den som införde den karolingiska minuskeln!!


Som vanligt vid våra sammankomster (sorry... akademimöten), så betittades även förbipasserande personer, samt kommenterades ibland på ett sätt som inte kommer delges här. Det är ju i alla fall en akademisk skrift....


Som avslutning så avhandlades, mycket lämpligt, begravningar och olika tidsaspekter på hur snabbt man skulle försvinna från kylrummet och ner under själva ytan.


De akademiledamöter som inte gjort det nästa onsdag, träffs som vanligt 10.30 i hörnet Repslagaregatan och Drottninggatan!!