Dagen lugna ämnen var sugarbabys, sängar och skeenden i dessa, jordbruksministern (vad han nu hade gjort...), barnböcker och utförsäljning utanför biblioteket av utrangerade böcker (herr adjunkten köpte en bok för fem spänn), huruvida nu Marta skulle flytta till en ö utanför Norges västkust, författaren Kalifatides biskop med kork, Harry Potter och Torbjörn Jonsson (fin spelare i IFK).
Därefter enades de flesta om rotmos och fläsklägg på restaurang Titans. Herr socionomen föredrog köttragu. Här kom nu diskussionen att handla om högrev och om det någonstans på djuret kunde finnas en lågrev. De flesta hade hört talas om långrev, men enades om att det nog hade med fisk att göra.
Därefter kom samtalet att handla om greker och romare och därifrån till Pompeji är det inte långt. Ännu närmare är det från Pompeji till Herculaneum... och om ni nu inte vet hur det var med detta så är det som följer:
Herculaneum var ett mindre samhälle i Romarriket, vid dagens Ercolano i Italien. Staden är mest känd för att den förstördes och begravdes av vulkanen Vesuvius utbrott 24 augusti år 79 e.Kr. tillsammans med flera andra städer, däribland Pompeji, Stabiae och Oplontis. Staden begravdes av 10-20 meter vulkanmaterial som senare packats till tuff. Utgrävningar av området har försvårats av all tuff och av att staden idag till stor del är överbyggd av nya byggnader. Ruinerna kan hittas i regionen Kampanien på koordinaterna 40°48′21″N 14°20′51″Ö / 40.80583°N 14.34750°Ö. 1997 togs arkeologiska områden i Herculaneum upp på Unescos världsarvslista, tillsammans med de i Pompeji och Torre Annunziata.
Herculaneum hade cirka 5 000 invånare.
Vesuvius utbrott
Då Vesuvius hade varit inaktiv i över 800 år ansåg man den inte längre vara en vulkan utan ett vanligt berg, och att det inte var farligt att bo i området. Men den 24 augusti år 79 e.kr. inträffade Vesuvius utbrott. Baserat på de arkeologiska utgrävningarna och de två brev som Plinius den yngre skickade till den romerska historikern Tacitus kan man rekonstruera eruptionens händelseförlopp.
Människorna blev kvävda av rökmoln av giftig överhettad gasaska. Under natten började fragmenten som kastats upp i stratosfären att falla ner igen. Ett 400-gradigt pyroklastiskt flöde bildades, som närmade sig Herculaneum i över 150 km/h. Vid klockan ett på natten nådde flödet båthusen där de som väntade på räddning omedelbart dödades av hettan. Detta flöde och ytterligare följande flöden fyllde sakta stadens byggnader, som fick lite skada. Därefter regnade det pimpstenar (bergart som ser ut som tvättsvamp ungefär). Detta ledde till att taken rasade in i Pompeji. I Herculaneum klarade sig dock taken. Staden byggdes inte upp igen, eftersom det inte fanns något att bygga på. Man såg även Herculaneum som en gravplats.
Det var tre faktorer som ledde till Herculaneums unika bevarande (av bland annat organiskt material såsom trä, textilier och livsmedel):
- När vindriktningen ändrades och askan började falla på Herculaneum, var byggnaderna redan fyllda med vulkaniskt fragment som hindrade taken från att kollapsa.
- Den intensiva hettan som kom med det första pyroklastiska flödet karboniserade ytan på organiska material och extraherade all fukt ur dem.
- Det djupa och kompakta lagret av tuff skapade ett lufttätt lock över Herculaneum i 1 700 år.
Dagen avslutades med ett samtal om segelflyg och Ålleberg. Vissa av ledamöterna hade till och med flugit avanserad flygning med segelflygplan (han som var sjökapten!!).
Och så här är det med Ålleberg (inte att förväxla med Mösseberg, Hunneberg osv):
Ålleberg är ett platåberg på Falbygden i Västergötland. Berget ligger ett par kilometer sydost om Falköping och tillhör västgötabergen. Berget når en höjd av 330 meter över havet. Berget är relativt litet till ytan och topplatån är bara cirka 100 hektar. Namnet Ålleberg antas komma från det lokala ordet ålla som betyder sänka. I norr finns en spricka som kan passa in på beskrivningen.
Ett av de finaste guldfynden i Sverige är den treringade Ållebergskragen. Två män fann guldhalskragen 1827 vid Ållebergs ände, som bergets nordspets kallas. Vid bergets fot i norr mynnar den aldrig sinande Hokällan i en stenho vid den gamla landsvägen.
Delar av platåberget är också ett 199,4 hektar stort naturreservat, tillika ett Natura 2000 område. Reservatet avsattes 2002.
Enligt sägnen sägs bergets inre bestå av en väldig sal där Ållebergs ryttare sover i väntan på ofärdstider då de ska rycka ut och rädda landet. Dessa är tolv spöken från slaget vid Åsle 1389 och i sina gyllene riddarrustningar är de beredda att störta fram och försvara Sverige om kriget kommer. Myten säger också att berget bebos av ett bergatroll vid namn Ålla som betjänar Ållebergs ryttare.
Under medeltiden utgjorde socknarna kring Ålleberg en egen fjärding i Vartofta härad kallad Ållebergs fjärding.
Nästa onsdag är det tveksamt om det blir något akademiledamotsmöte (puh) enär det är valborg i det härandet.
Dock är det nog en del som går en stilla promenad för att känna ungdomens dofter av smällare och krutrök!
Ha en skön Valborg och glöm inte att sända en tanke till vår monark som fyller 68 år på Valborgsmässoafton!!
